Så, imorgon ska jag skjutsa mina föräldrar till flyget, sen ruscha runt här hemma och packa, fara på stan och handla lite, hem och packa lite till, duscha, sitta på nålar och vänta tills det är dags att åka till tåget. För imorgon är det dags att resa till kongressen 2013 i Borås!!

Kongressen för två år sen är verkligen en av de bästa veckorna i mitt liv, är den här ens en fjärdedel så bra så är jag nöjd.
Och efter kongressen bär det av till Göteborg och Metaltown!!

Så det blir två galna veckor nu, ska packa för dessa två veckor också, så jobbar på att få fram de kläder som ska med.
På tal om det, måste ut och hämta in tvätten!!! Äh, kommer säkert ihåg det om en stund också.

Har för övrigt inte tappat min fascination att stoppa nålar genom kroppsdelar;

I torsdags for jag til Tollo och piercade tungan igen. Och gjorde inte bara en, utan två till! Hade galna talsvårigheter i början och har fortfarande småbesvärligt att äta, men vad gör man inte för konsten!
Nu har jag bara lite läspande s, men det är nog inget man tänker på om man aldrig hört mig prata innan.

Nu borde jag kunna hålla mig från nålar i ett par månader i alla fall! Är så galet nöjd över dom här två, precis som med alla andra. Är så glad att jag hittat en bra piercare, och att jag passar i alla jag gör. Har inte ångrat en enda piercing jag gjort!

Min bror piercade sig också, så nu har vi septum båda två, han passar galet bra i den! 

Ja, det var väl den uppdatering jag hade för tillfället. Ska se till att ha med mig en laddad kamera typ överallt dom närmaste två veckorna, så lär bli något av en bildbomb när jag kommer hem!

Min älskade Anneli skrev just detta inlägg;

http://annelimpersson.blogg.se/2013/june/harlig-dag-men-ett-stort-hal-borjar-vaxa-lets-talk-about-friendship-3.html#comment

Så det här inlägget är riktat till henne.
Kära, älskade, underbaraste Anneli.

Ingenting kommer någonsin komma emellan oss. Det spelar ingen roll om jag så flyttar över halva världen, vi hittar ett sätt. Och du får komma ner och hälsa på, då ska jag visa dig det underbart vackra slottet jag bor på, den magiska skogen bakom slottet och det mysiga samhället. Vi kan fara in till Göteborg och göra stan farlig. Och om ett år är jag tillbaka igen, och då får vi vara tillsammans igen, med massa nya erfarenheter och minnen. 
Som sagt, inget kan förstöra oss, bara göra oss starkare!

Jag älskar dig.

Kom just hem från ett möte med en barnmorska. Jag kände att jag behövde diskutera mina p-piller med någon, och det var jävligt tur att jag gjorde det!

I fyra år nu har jag ätit kombinerade p-piller. Först Neovletta, sen Yasmin och dom senaste tio månaderna har det varit Cilest. Idag hos barnmorskan fick jag veta att jag inte borde äta kombinerade p-piller på grund av min yrsel och det. Känns jättebra att dom på ungdomsmottagningen kollade sånt innan dom skrev ut nya piller. Inte.

Så från om med nu ska jag äta Cerazette istället, som är ett minipiller. Alltså slänger jag inte in en massa exrta östrogen i kroppen, och det kan väl vara bra!

Så nu hoppas jag att jag mår bra med dom här, för känner inte att jag vill stoppa in en stav eller spiral, kändes inte lite besvärligt. Men vi får väl se hur det blir med det där i framtiden!

Eller hur man ska uttrycka sig.
Idag var min sista dag på jobbet på skolbibliotek. 
Jag känner att jag verkligen hade kommit in i gruppen, alla tyckte det var tråkigt att jag skulle sluta och kramades och önskade lycka till när jag åkte. Känns verkligen jättetråkigt att sluta. Hade som sagt kommit in i personalgruppen, jag hade lärt mig allt om biblioteket ordentligt, jag hade precis börjat lära känna barnen.

Och så mycket jobb jag har lagt ner i det rummet! När jag började skulle varenda bok omregistreras eller slängas. Vi slängde typ tretusen böcker, och fler blev kvar. Efter det var det tvunget att fixa sträckkoden på alla böcker, för det hade blivit fel när dom scannades första gången. Och nu dom senaste veckorna har jag jobbat på att genreindela alla skönlitterära böcker och ställa dom efter genre i hyllorna.
Det känns verkligen som att det är mitt bibliotek för jag har lagt så mycket arbete och kärlek på dom där böckerna. Jag vill inte sluta. Jag vill ha semester och sen komma tillbaka, men nu blir det inte så.
Det jag sa göra efter semestern är ju bra det också. Jag ska flytta hundra mil söderut och gå folkhögskola i ett år. Det blir nog helt magiskt det med! Men det här blir verkligen första gången jag inte har stabilitet i form av en förälder där.

När jag började lågstadiet hade alla sina föräldrar där. Första dagen på mellanstadiet var min pappa med då jag bytte klass en vecka efter skolstart. Högstadiet var dom inte där, visst. Men då kände jag min klass. När jag började gymnasiet var min far där, för han jobbar på den skolan jag gick på. Och nu har jag jobbat med min mamma i nästan ett års tid. 

Nu ska jag flytta jättelångt hemifrån. Jag kan inte bara ta bussen hem och gråta om jag får en ångestattack på grund av för mycket nya intryck. Men jag har Maria där. Och jag har två mostrar och en gammelmoster inte alldeles för långt ifrån, tar max en timme med buss och spårvagn till dom. Så det ska nog gå bra. Och blir det för mycket kan man alltid promenera i den stora helt underbara skogen bakom skolan. Eller stänga in sig på sitt oerhört vackra rum och sticka en strumpa eller två.
Jag tror det kommer bli bra, jag blir bara lite kaotisk när det är stora förändringar på gång.
Kan nog förtränga alla dom tankarna under sommaren, så mycket som kommer hända, och ta hela smällen när jag packar inför flytten istället.
Mina föräldrar hjälper mig i alla fall att flytta, så jag slipper flytta med tåg. Börjar en måndag och torsdagen innan packar vi in mitt liv i en liten Kia och kör hundra mil söderöver och slänger in mina saker i mitt nya hem. Lär träffa mina mostrar och kusiner lite den helgen också, det känns bra. Göra något normalt precis innan den stora förändringen känns bra. Kommer dock kännas konstigt att lämna dom för att åka och sova i min nya säng, med min nya rumskamrat.

Jaja, det där kommer bli hur bra som helst. Det är bara att ta en dag i taget så blir det bra!!

Ska se om lite serietittande eller liknande får mig på andra tankar.

Om tjugofem minuter är det avslutning i Elofssonhallen. Niorna slutar här för gott och dom andra kommer tillbaka om tio veckor.

Jag kommer troligast aldrig mer få träffa dessa elever och det känns lite sorgligt.

Alldeles snart ska jag och två tjejer ur högstadiet öva det vi ska spela på avslutningen, är lätt nervös men det kommer nog gå bra..
Efter idag jobbar jag en vecka till, sen blir det sommarlov för min del med.

Glad sommar på er!

Ett litet hastigt inlägg bara i packningsstressen.

Fick svar från Wendelsberg idag.

JAG KOM IN!!!

Så i höst lever jag på folkhögskola.

LYCKORUS!!!

Ska springa och äta nu.

Ååh, jag fick just tillbaka lite hopp om mänskligheten.

Jag har alltid haft problem em högstadiekillarna på jobbet, men nyss var det in en av dessa och lämnade tillbaka en bok och när han gick igen sa han "trevlig sommar" och lät jätteglad. Typisk sån grej jag inte hade förväntat mig efter att ha varit här i sju månader och det enda jag upplevt av dom pojkarna är kaos i hyllorna när dom lämnat biblioteket.

Har för övrigt inte fått svar från Wendelsberg än... Fick veta igår att finaste Maria kom in, så har hon fått sitt svar borde ju jag få mitt snart också! Förhoppningsvis idag, så slipper jag gå runt som på nålar hos mormor i helgen.

Nu ska jag läsa ut det kapitel jag håller på med sen ska jag fixa lite med böckerna igen.