Jag är van att ha ont. Missförstå mig rätt. Det är inte så att jag själv eller någon annan skadar mig, jag har ont i mina leder. Oftast kan jag hantera detta, och det är ytterst sällan det hindrar mig i mitt dagliga liv. Visst, jag kan inte göra allt som de flesta andra klarar av, men jag klarar det jag måste.
Vissa dagar tar jag mig inte ur sängen på grund av hur min rygg värker. Men oftast går det att bita ihop och vara försiktigare än vanligt så fungerar dagen ändå.

Det är sällan jag har så ont att jag gråter.

Men idag är en sådan dag. Vid lunch ungefär fick jag plötsligt så ont i höger skuldra att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Jag kan inte vrida eller vicka huvudet åt höger utan att det strålar smärta längs hela skuldran och upp i nacken. Jag vet inte om detta är någon muskel som bråkar eller en nerv som hamnat i kläm, men varje gång jag försöker göra något och det hugger till, så vill jag bara gråta. Tårarna fyller ögonen och jag vet inte var jag ska ta vägen. Den smärtan kan jag inte hantera, för jag har den så sällan. 
Under dagen lär jag mig att inte vrida huvudet åt höger, även om jag glömmer av mig ibland, så fungerar det. Jag hoppas att det går över till imorgon, men jag vet inte hur jag ska kunna sova med den smärtan. Menmen, det är la bara att göra ett försök.