Jag har haft myket ångest i mitt liv, men på senaste så har det ökat lavinartat. Jag bestämde mig för att söka hjälp och efter ett första möte med en kurator så ser det ut som att jag lider av social fobi. Ja, jag säger lider, och inte har, därför att jag på riktigt lider av det. Jag är en extrovert människa med social fobi, det går inte riktigt ihop. Det är troligen fler saker som ligger bakom min ångest, men det är där den ger uttryck, och har gjort sen i alla fall högstadiet, mycket längre bak än så minns jag inte. 

jag ska fortsätta träffa den här kuratorn, och förhoppningsvis så kan han hjälpa mig att bli av med min sociala fobi och min ångest. Jag skulle vilja kunna följa min dröm att bli lärare utan att få panikångestattacker innan varje möte med ny klass.

Jag vill verkligen inte må såhär, det är inte hållbart. Men samtidigt är jag lite rädd. Jag har haft den här ångesten så länge, att jag vet inte vem jag är utan den. Den har på sitt sätt präglat min personlighet och jag är livrädd för vad jag ska göra om den försvinner, vilket senaste veckorna gett mig ännu mer ångest.

Jag hoppas att det blir bra i slutändan. Det är det enda jag kan göra nu. Hoppas.