Det var över ett år sen jag skrev något senast, och jag insåg att jag har nog kanske saknat det lite, att skriva av mig. 

Sist jag skrev hade jag ont och ångest, och det håller i sig. Men ångesten är inte över högskoleprovet längre, utan över kurslitteratur, tentor och att leva ensam. Jag kom in på lärarlinjen i Göteborg och bor nu i en söt liten etta i Mölndal och har varit här nere i ett år. Jag ska bli gymnasielärare hade jag tänkt, och mina ämnen är religion och engelska, sjukt intressant! Eller.. Religionen är i alla fall intressant, engelskan har vi inte börjat med än, den kommer igång nästa termin. Då blir det förhoppningsvis the Amerikas eller Irland, vi får plugga ett par veckor utomlands nämligen. 

Men nu är det religion för hela slanten! Och en syjunta har jag och några kompisar startat och som den tant jag är löser jag melodikrysset varje lördag morgon. 

Jag saknar min familj, hundra mil är lite för långt, men vad ska en göra. Göteborg kallade och jag svarade! Till jul får jag äntligen träffa dem igen. Känner taggen! Dags för mig att återgå till forskandet om nyhedendom i Göteborgsområdet. Detta är så kul!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Imorse var jag glad trots att klockan ringde tjugo över sex. Äntligen var de två dygnen man måste vara hemma efter magsjuka över och jag skulle tillbaka till praktiken. Så taggad! När jag väntade på bussen började jag känna av kroppen, men tänkte att...

Termin tre på ämneslärarprogrammet på Göteborgs universitet innehåller en praktikperiod på en månad. Denna har just börjat, och dag två får jag självklart magsjuka, så igår kväll ville jag bara dö för magen var så urfuckad. Jag tillhör dock sorten so...

Senaste veckorna har jag antingen varit förkyld, haft mens, eller båda i kombination, kroppsvärken är verkligen i sitt ässe! Det känns inte helt okej faktiskt, men det är väl bara att stå ut och ta till alla huskurer som finns.  Försöker hitta det ...

Jag vill ha fler dagar som idag. Frukost innan tio efter att ha vaknat av mig själv, ut och promenera i solen, inse att ångesten är näst intill obefintlig idag, komma in och äta lunch vid typ halv två, träna programmet jag fått av sjukgymnasten, du...

Det känns som att livet går framåt nu. Jag har äntligen tagit modet till mig och ringt min kurator igen, ska träffa honom på måndag. Får se hur det går! Kör på med träningen, sex dagar i veckan. Känner att jag blir starkare, men märker inte av så...