Imorse var jag glad trots att klockan ringde tjugo över sex. Äntligen var de två dygnen man måste vara hemma efter magsjuka över och jag skulle tillbaka till praktiken. Så taggad! När jag väntade på bussen började jag känna av kroppen, men tänkte att bara jag tar lite värktabletter när jag kommer till praktiken ska det nog gå över. Men icke. Jag hade så ont i ryggen att jag mådde illa och ville bara gråta. Det var som att någon tyckte det var en bra idé att gå lös på min rygg med ett brännbollsträ. Kände även av revbenen, och till sist blev det för mycket. Jag sa till Rebecca (som jag har praktik med) att det här går inte längre, sa till den lärare vi för tillfället hade lektion med och for sedan hem. Och vad händer successivt under promenaden från bussen till lägenheten? Ryggfan blir bättre! Fortfarande inte bra, men hanterbart, så ska försöka ta mig ut och gå lite under förmiddagen och sen se om jag inte kan ta mig tillbaka till praktiken till eftermiddagslektionen. Det vore fan guld!