Imorse var jag glad trots att klockan ringde tjugo över sex. Äntligen var de två dygnen man måste vara hemma efter magsjuka över och jag skulle tillbaka till praktiken. Så taggad! När jag väntade på bussen började jag känna av kroppen, men tänkte att bara jag tar lite värktabletter när jag kommer till praktiken ska det nog gå över. Men icke. Jag hade så ont i ryggen att jag mådde illa och ville bara gråta. Det var som att någon tyckte det var en bra idé att gå lös på min rygg med ett brännbollsträ. Kände även av revbenen, och till sist blev det för mycket. Jag sa till Rebecca (som jag har praktik med) att det här går inte längre, sa till den lärare vi för tillfället hade lektion med och for sedan hem. Och vad händer successivt under promenaden från bussen till lägenheten? Ryggfan blir bättre! Fortfarande inte bra, men hanterbart, så ska försöka ta mig ut och gå lite under förmiddagen och sen se om jag inte kan ta mig tillbaka till praktiken till eftermiddagslektionen. Det vore fan guld!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Termin tre på ämneslärarprogrammet på Göteborgs universitet innehåller en praktikperiod på en månad. Denna har just börjat, och dag två får jag självklart magsjuka, så igår kväll ville jag bara dö för magen var så urfuckad. Jag tillhör dock sorten so...

Det var över ett år sen jag skrev något senast, och jag insåg att jag har nog kanske saknat det lite, att skriva av mig.  Sist jag skrev hade jag ont och ångest, och det håller i sig. Men ångesten är inte över högskoleprovet längre, utan över kursl...

Senaste veckorna har jag antingen varit förkyld, haft mens, eller båda i kombination, kroppsvärken är verkligen i sitt ässe! Det känns inte helt okej faktiskt, men det är väl bara att stå ut och ta till alla huskurer som finns.  Försöker hitta det ...

Jag vill ha fler dagar som idag. Frukost innan tio efter att ha vaknat av mig själv, ut och promenera i solen, inse att ångesten är näst intill obefintlig idag, komma in och äta lunch vid typ halv två, träna programmet jag fått av sjukgymnasten, du...

Det känns som att livet går framåt nu. Jag har äntligen tagit modet till mig och ringt min kurator igen, ska träffa honom på måndag. Får se hur det går! Kör på med träningen, sex dagar i veckan. Känner att jag blir starkare, men märker inte av så...