Jag är van att ha ont. Missförstå mig rätt. Det är inte så att jag själv eller någon annan skadar mig, jag har ont i mina leder. Oftast kan jag hantera detta, och det är ytterst sällan det hindrar mig i mitt dagliga liv. Visst, jag kan inte göra allt som de flesta andra klarar av, men jag klarar det jag måste.
Vissa dagar tar jag mig inte ur sängen på grund av hur min rygg värker. Men oftast går det att bita ihop och vara försiktigare än vanligt så fungerar dagen ändå.

Det är sällan jag har så ont att jag gråter.

Men idag är en sådan dag. Vid lunch ungefär fick jag plötsligt så ont i höger skuldra att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Jag kan inte vrida eller vicka huvudet åt höger utan att det strålar smärta längs hela skuldran och upp i nacken. Jag vet inte om detta är någon muskel som bråkar eller en nerv som hamnat i kläm, men varje gång jag försöker göra något och det hugger till, så vill jag bara gråta. Tårarna fyller ögonen och jag vet inte var jag ska ta vägen. Den smärtan kan jag inte hantera, för jag har den så sällan. 
Under dagen lär jag mig att inte vrida huvudet åt höger, även om jag glömmer av mig ibland, så fungerar det. Jag hoppas att det går över till imorgon, men jag vet inte hur jag ska kunna sova med den smärtan. Menmen, det är la bara att göra ett försök.

Vi är nere på tvåsiffrigt nu. Det är inte ens hundra dagar kvar. Tror vi är nere på ungefär nittio dagar, tre månader kvar av det hittills bästa året i mitt liv.
Och framtidsångesten börjar visa sig. Var ska jag ta vägen sen? 

Ska jag försöka hitta jobb och stanna kvar i Göteborgsområdet?

Ska jag flytta hem till mina föräldrar igen och leta jobb i Norrland?
Ska jag följa min pojkvän till Uppsala? Kommer vi fortfarande vara tillsammans? Kommer han kanske följa mig till Norrland?
Mina största frågor rör nog just nu mitt eventuella liv med min pojkvän. Mycket hänger på om vi håller ihop, jag hoppas verkligen att vi gör det. Jag vill inte in i långdistansförhållande igen, det tar för mycket rent känslomässigt, men om det är vad som krävs, så jo, då blir det nog så. Åtminstone tills det löser sig med boende och sånt, jag vill inte ge upp detta för något så fånigt som några mils avstånd.

Jag mår så bra med honom. Är jag stressad gör han mig lugn, och jag kan prata med honom om det jag känner att jag vill och behöver. Han är så bra för mig, och jag vill tro att jag är lika bra för honom.

Jag ska nog försöka leva så mycket det går i nuet. Visst, kolla lite lätt på jobb och lägenheter, men försöka att inte stressa inför framtiden. 
Jag har en pojkvän, vänner och familj som alla älskar mig för den jag är. Jag går en utbildning jag verkligen vill gå och har en underbar klass och jag bor och går på världens finaste skola. Jag har det fruktansvärt bra egentligen, dags att inse det och bara njuta av nuet, inte oroas av framtiden.
Njuta av dessa tre månader kvar här i Mölnlycke.

Jag har lite svårt för det där var hem är någonstans just nu. Jag bor ju i Mölnlycke, men jag bor också i Umeå. Så jag åker från hemma till hemma.... Krångligt det där.
I alla fall! Ikväll åker jag tillbaka till Mölnlycke för ytterligare en termin på Wendelsberg. Känns helt sjukt att ett halvår redan gått, och att det bara är ett halvår kvar, men det blir nog bra det där. Lyxade till och beställde sovkupé på tåget, vilket nog var lika bra, med tanke på vädret lär tåget ta minst en timme längre än vad det ska, och då kan det vara bra att sitta/ligga bekvämt. 

Nästa vecka är det närträff, så hela klassen kommer vara på plats. Har saknat dem så mycket! Och saknar skolan något fruktansvärt, känns verkligen som att det är dags att åka nu.

Eller... Det motsatta, gott nytt år, som de flesta brukar säga.

Nytt år, nytt jag... Nopes! Varför ska just ett nytt år markera när en ska börja leva annorlunda? Sådana milstolpar i livet kan komma precis när som helst.

Jag till exempel, jag började "mitt nya liv" när jag flyttade och började plugga igen, det hade inget med det nya året att göra. 

Om en röker, och vill sluta... Varför säga "jag tar det som nyårslöfte, jag slutar efter nyår" när en kan säga "det här blir min sista" och låta det vara så? Dåligt exempel, jag vet.. Det här med abstinens och så, det är ju lätt för mig att säga som aldrig hållit på med rökning, men whatever. 

Det är som jag och träning. "Jag ska börja träna!" Det spelar ingen roll om jag säger att jag ska göra det imorgon eller att jag tar det efter nyår, jag kommer ändå inte göra det förrän någon drar mig ur soffan, bär mig till gymmet, ställer mig på crosstrainern och säger "sätt igång!"

Om det funkar för dig, så kör hårt! Lova du saker för det nya året, lova dig själv att bli den bästa du kan vara! Men fråga också dig själv, varför kunde du inte göra det du nu lovat första gången du tänkte på det?
Lev i nuet, inte enbart efter nyår. 

Det händer så extremt mycket konstant här på skolan, så jag glömmer bort att det existerar en blogg som jag faktiskt vill skriva på. 

Senaste två veckorna har det varit praktik (i Norrbotten för mig) och sen åkte vi (klassen) till Stockholm och besökte kansliet, NBV och CAN. Direkt från Stockholm åkte vi till Tallinn för att gå på NordAN conference, paraplyorganisation för alla nyktra förbund i norden och baltikländerna om jag minns rätt. 

Emellan praktik och Stockholm/Tallinn jobbade vi med Världens barn med insamling, vi sålde fika och sådär. 

Nu får bilder tala för resten!

Min första vecka här på Wendelsbergs folkhögskola är nu över, och satan så intensivt det har varit!

Flyttade då söndag för en vecka sen in i mitt nya rum här på internatet. Jag delar rum med en tjej jag känner sen tidigare, så det blev väldigt bra!

Måndag träffade jag klassen för första gången, och vi hade samarbetsövningar hela dagen. Det mesta som hänt under veckan har redan flutit ihop i mitt huvud, men det har varit väldigt mycket lära känna klassen och nykterhetsorganisationerna och hur kursen ska gå till, så har vi varit en del i skogar. I fredags lämnade halva vår klass oss för den första distansperioden och i helgen har jag lekt på stan och varit på Ikea med människor ur klassen.

Ska försöka ta så mycket bilder som möjligt under det här året, har nästan varit duktig på det! Så slänger in några här, så får det tala för veckan.

Ja, såhär har min senaste vecka sett ut. Hoppas på en lika rolig, men kanske inte lika intensiv, vecka nu. Det tar extremt mycket på krafterna när det är så intensivt!

Tror jag ska gå ner i köket och umgås med mina kära klasskamrater och folk i parallellklasserna nu.

Jahapp.

Typ hela mitt liv är ihoppackat, antingen i väskor eller i flyttkartonger. Väskorna ska med, kartongerna ställs i förrådet.

Om ett dygn sitter jag i bilen påväg mot södra Sverige. Vi övernattar hos min moster där, och om två dygn, då kommer jag att ha kommit i ordning i mitt nya rum på Wendelsberg.
Känns ganska galet, som om det vore igår jag skickade in ansökan och bara hoppades på att få komma in. Nu står jag inför ett år som troligen kommer bli ett av de mest roliga och händelserika i mitt liv. Jag har sagt hejdå till de närmaste av mina vänner och jag har sagt hejdå till släkten. Nu är det bara att åka de fjorton timmarna och bära väskorna till rummet, säga hejdå till mor och far utan att gråta och så komma igång!
På måndag träffar jag hela min klass för första gången, och det känns helt magist spännande att få lära känna en helt ny klass. 

För att citera en av mina favoriter; I'm nervoucited!

Lite nervös inför allt det nya, men samtidigt alldeles uppe i varv! Hoppas på att kunna somna ordentligt ikväll, för imorgon senast klocken sex på morgonen rullar bilen söderut. Åååhh!! Det här kommer bli så bra!

..men har snäppet för mycket att göra för att lägga mig riktigt än.

Om lite drygt en vecka går flyttlasset nedåt landet. Mer specifikt lördagen den 17 går flyttlasset ner till Mölnlycke, där jag ska plugga i ett år.

Det känns helt sjukt. Om två veckor sitter jag på mitt rum på internatet med min rumskompis och dricker te.

Eller nej, om två veckor är jag i Sundsvall på Kawaiicon. Men när jag ska åka hem, så är det södert jag ska, inte norrut. Om tre veckor däremot, lär jag den här tiden sitta med min rumskompis och dricka te. Eller hitta på något kul med dom andra på internatet. 

Jag har ångestfyllda drömmar om flytten på nätterna. Senast drömde jag att jag hade glömt en väska, det var tre mil hem och jag skulle med ett tåg som skulle gå om 35 minuter. Tåget var sent men jag lyckades ändå missa det med typ fem eller tio minuter.
Det är väl inte så konstigt att ha flyttångest. Jag har ju inte bott utan mina föräldrar på 20 år. Och första gången jag flyttar så flyttar jag så långt. Men det kommer gå bra, dom kör ju ner mig och hjälper mig in med alla grejer i mitt nya rum! Har egentligen ingen anledning till ångest över detta, men kan inte rå för det. Lite kan ju vara stressen över att jag inte är klar med städning och packning. Jag är tidspessimist, men skjuter ändå upp saker. Ingen bra kombination! Så ska ta tag i en sak varje dag nu fram till flytten, då ska det nog funka, ska börja med städningen och det sista jag gör blir ju att packa. Mest kläder som ska med då det är möblerade rum, så det ska nog gå bra!

Oj vad jag rabblar. Aja.

Min kusin fick barn för tio dagar sen! Hon fyller år idag (fast det blir igår eftersom klockan är över tolv...) så vi var och sa grattis, och fick då träffa lillgrabben för första gången. Liten och söt var han. Nu måste jag lägga på ett kol och få klart filten, vill att han ska få den innan jag flyttar!

Nej, lägga in kläder i garderoben och sen sova kanske?

Godnatt!
Uppdatering och bilder från roadtripen kommer så småningom!