I måndags började jag och Jojje vår roadtrip med första anhalt Linköping. Vi kom fram tisdag morgon runt fem och har varit här sen dess.

Tror inte den här stan vill ha kvar oss, världens åskoväder och ösregn, så då är det ju tur att det är just idag vi drar vidare! Lessebo blir nästa stopp, och det är bara tre timmar bort, ingen match alls för oss som är van att köra fjorton timmar på en natt!

Efter Lessebo blir det Göteborg. Eller, en liten bit utanför, hos Jojjes mormor. Liseberg på onsdag med några av Linköpingsborna, sen far vi tillbaka hit tillsammans med dom och bor hos en annan av våra vänner här nere. Nästa helg far vi hemåt igen, efter att ha varit ute i två veckor, då Jojje börjar skolan och jag måste packa ihop mitt rum för att flytta.

Känner att det här är den perfekta avslutningen på sommaren, man vet aldrig när man får chansen till något sånt här igen.

Ska gå och kika om min söta vän har vaknat än så vi kan packa ihop och in i bilen så det bara är att fara sen.

Så den 24 juni åkte jag hemifrån. I torsdags kom jag hem. Är bara hemma och mellanlandar, åker vidare igen imorgon och är borta ett par-tre veckor.

Min resa började på Umeå C tågstation med ett gäng glada UNFare. Vi satte oss på tåget och resan mot årets kongress i Borås var igång!

En intensiv vecka i Borås med mycket folk, masslogi och sena kvällar lämnade en väldigt förkyld och trött Emilia efter sig. Men det gjorde inget. Det var en helt underbar vecka. IOGT-NTO hade även fixat så Looptroop Rockers spelade på torget i Borås, min lycka var total! Jag skuttade runt som en yr höna efteråt, med känslan av att all lycka inte fick plats i min pyttelilla kropp.
Från Borås åkte jag med buss till Göteborg, satt med en nyfunnen vän hela vägen och hon var underbart gullig och väntade med mig till jag fick tag i dom jag skulle bo hos under min vistelse i staden. Så vi åt och skrattade en stund, innan hon visade mig till rätt spårvagnshållplats och vi sa hejdå för den gången.

När jag kom till lägenheten däckade jag i soffan nästan direkt, och sov till och från tills det var dags att äta, sen sov jag igen och sov hela natten. Min förskylning var galet osnäll, så jag drack väldigt mycket te dom där dagarna innan Metaltown började. Vi bakade lite prinsessmuffins, jag och Victor. Because awesomeness.

På torsdagen, första festivaldagen, åkte jag in till stan, mötte upp Anneli och Jonathan för att hämta festivalband och sen vandra till festivalbussarna, ut till området och sätta upp tältet på campingen.
Torsdagsbanden var inte så jättebra, i mitt tycke. Bra bakgrundsmusik, men inget jag skulle lyssna aktivt på.

Fredag, dagen Slipknot spelade!! Taggen gick igång till tusen! Vi såg lite andra band också, varav All That Remains är dom enda jag kommer ihåg, dom var lika bra som senast! 
Men Slipknot. Så jävla magiskt! Jag bara stod där och höll på att gråta av lycka. Och två gånger hade jag tårar i ögonen på riktigt. När Corey nämnde Paul, och när han sa åt dom som styrde spotlightsen att ta bort dom och lysa på hans familj istället, och syftade på publiken. Jag har lite lätt till tårar, det ska jag inte försöka dölja, och dom tillfällena var helt enkelt väldigt nära min gräns. 

Lördagen var också supertagg, Korn skulle nämligen spela. Och det var också något av det bästa jag sett i mitt liv. Sån inlevelse och det låter precis lika bra som på skiva. 

Efter denna underbara festival hade vi ett par dagar innan vi skulle hem. En dag gick Anneli och Jonathan på Liseberg. Jag skulle egentligen med, men hade för ont i kroppen. Andra dagen gjorde vi stan farlig, sprang runt och handlade lite kläder, varsit chakraarmband och så.

Sen tog vi tåget hem, slapp tack och lov byta, så vi såg lite filmer, sov lite och var hemma i Umeå kvart i sju på morgonen.

Slänger in lite bilder. Det här är inte alla bilder, men några. Allt är i kronologisk ordning, så dom första bilderna är från Borås.

Sista bilden, två trötta tjejer, nästan hemma i Umeå igen, efter en magisk vecka i Göteborg.

Jag hade förstås haft en magisk vecka i Borås också..

Lyckan över att ha sett Looptroop Rockers, Slipknot och Korn inom loppet av två veckor. Helt sjukt! Jag fattar fortfarande inte att det är verkligt, men jag har bildbevis för mig själv, så jag måste väl tro på det.

Nu ska jag packa om väska, för imorgon bär det av till stugan, nästa helg är det trästock och därifrån bär det av på roadtrip med Jojje, så kommer inte vara hemma på sådär en tre veckor igen. Men det gör inte så mycket, utnyttjar tiden jag som ung till att vara just det; ung.

Ung och dum, ung och glad.

Packning var det!

Så, imorgon ska jag skjutsa mina föräldrar till flyget, sen ruscha runt här hemma och packa, fara på stan och handla lite, hem och packa lite till, duscha, sitta på nålar och vänta tills det är dags att åka till tåget. För imorgon är det dags att resa till kongressen 2013 i Borås!!

Kongressen för två år sen är verkligen en av de bästa veckorna i mitt liv, är den här ens en fjärdedel så bra så är jag nöjd.
Och efter kongressen bär det av till Göteborg och Metaltown!!

Så det blir två galna veckor nu, ska packa för dessa två veckor också, så jobbar på att få fram de kläder som ska med.
På tal om det, måste ut och hämta in tvätten!!! Äh, kommer säkert ihåg det om en stund också.

Har för övrigt inte tappat min fascination att stoppa nålar genom kroppsdelar;

I torsdags for jag til Tollo och piercade tungan igen. Och gjorde inte bara en, utan två till! Hade galna talsvårigheter i början och har fortfarande småbesvärligt att äta, men vad gör man inte för konsten!
Nu har jag bara lite läspande s, men det är nog inget man tänker på om man aldrig hört mig prata innan.

Nu borde jag kunna hålla mig från nålar i ett par månader i alla fall! Är så galet nöjd över dom här två, precis som med alla andra. Är så glad att jag hittat en bra piercare, och att jag passar i alla jag gör. Har inte ångrat en enda piercing jag gjort!

Min bror piercade sig också, så nu har vi septum båda två, han passar galet bra i den! 

Ja, det var väl den uppdatering jag hade för tillfället. Ska se till att ha med mig en laddad kamera typ överallt dom närmaste två veckorna, så lär bli något av en bildbomb när jag kommer hem!

Min älskade Anneli skrev just detta inlägg;

http://annelimpersson.blogg.se/2013/june/harlig-dag-men-ett-stort-hal-borjar-vaxa-lets-talk-about-friendship-3.html#comment

Så det här inlägget är riktat till henne.
Kära, älskade, underbaraste Anneli.

Ingenting kommer någonsin komma emellan oss. Det spelar ingen roll om jag så flyttar över halva världen, vi hittar ett sätt. Och du får komma ner och hälsa på, då ska jag visa dig det underbart vackra slottet jag bor på, den magiska skogen bakom slottet och det mysiga samhället. Vi kan fara in till Göteborg och göra stan farlig. Och om ett år är jag tillbaka igen, och då får vi vara tillsammans igen, med massa nya erfarenheter och minnen. 
Som sagt, inget kan förstöra oss, bara göra oss starkare!

Jag älskar dig.

Kom just hem från ett möte med en barnmorska. Jag kände att jag behövde diskutera mina p-piller med någon, och det var jävligt tur att jag gjorde det!

I fyra år nu har jag ätit kombinerade p-piller. Först Neovletta, sen Yasmin och dom senaste tio månaderna har det varit Cilest. Idag hos barnmorskan fick jag veta att jag inte borde äta kombinerade p-piller på grund av min yrsel och det. Känns jättebra att dom på ungdomsmottagningen kollade sånt innan dom skrev ut nya piller. Inte.

Så från om med nu ska jag äta Cerazette istället, som är ett minipiller. Alltså slänger jag inte in en massa exrta östrogen i kroppen, och det kan väl vara bra!

Så nu hoppas jag att jag mår bra med dom här, för känner inte att jag vill stoppa in en stav eller spiral, kändes inte lite besvärligt. Men vi får väl se hur det blir med det där i framtiden!

Eller hur man ska uttrycka sig.
Idag var min sista dag på jobbet på skolbibliotek. 
Jag känner att jag verkligen hade kommit in i gruppen, alla tyckte det var tråkigt att jag skulle sluta och kramades och önskade lycka till när jag åkte. Känns verkligen jättetråkigt att sluta. Hade som sagt kommit in i personalgruppen, jag hade lärt mig allt om biblioteket ordentligt, jag hade precis börjat lära känna barnen.

Och så mycket jobb jag har lagt ner i det rummet! När jag började skulle varenda bok omregistreras eller slängas. Vi slängde typ tretusen böcker, och fler blev kvar. Efter det var det tvunget att fixa sträckkoden på alla böcker, för det hade blivit fel när dom scannades första gången. Och nu dom senaste veckorna har jag jobbat på att genreindela alla skönlitterära böcker och ställa dom efter genre i hyllorna.
Det känns verkligen som att det är mitt bibliotek för jag har lagt så mycket arbete och kärlek på dom där böckerna. Jag vill inte sluta. Jag vill ha semester och sen komma tillbaka, men nu blir det inte så.
Det jag sa göra efter semestern är ju bra det också. Jag ska flytta hundra mil söderut och gå folkhögskola i ett år. Det blir nog helt magiskt det med! Men det här blir verkligen första gången jag inte har stabilitet i form av en förälder där.

När jag började lågstadiet hade alla sina föräldrar där. Första dagen på mellanstadiet var min pappa med då jag bytte klass en vecka efter skolstart. Högstadiet var dom inte där, visst. Men då kände jag min klass. När jag började gymnasiet var min far där, för han jobbar på den skolan jag gick på. Och nu har jag jobbat med min mamma i nästan ett års tid. 

Nu ska jag flytta jättelångt hemifrån. Jag kan inte bara ta bussen hem och gråta om jag får en ångestattack på grund av för mycket nya intryck. Men jag har Maria där. Och jag har två mostrar och en gammelmoster inte alldeles för långt ifrån, tar max en timme med buss och spårvagn till dom. Så det ska nog gå bra. Och blir det för mycket kan man alltid promenera i den stora helt underbara skogen bakom skolan. Eller stänga in sig på sitt oerhört vackra rum och sticka en strumpa eller två.
Jag tror det kommer bli bra, jag blir bara lite kaotisk när det är stora förändringar på gång.
Kan nog förtränga alla dom tankarna under sommaren, så mycket som kommer hända, och ta hela smällen när jag packar inför flytten istället.
Mina föräldrar hjälper mig i alla fall att flytta, så jag slipper flytta med tåg. Börjar en måndag och torsdagen innan packar vi in mitt liv i en liten Kia och kör hundra mil söderöver och slänger in mina saker i mitt nya hem. Lär träffa mina mostrar och kusiner lite den helgen också, det känns bra. Göra något normalt precis innan den stora förändringen känns bra. Kommer dock kännas konstigt att lämna dom för att åka och sova i min nya säng, med min nya rumskamrat.

Jaja, det där kommer bli hur bra som helst. Det är bara att ta en dag i taget så blir det bra!!

Ska se om lite serietittande eller liknande får mig på andra tankar.

Om tjugofem minuter är det avslutning i Elofssonhallen. Niorna slutar här för gott och dom andra kommer tillbaka om tio veckor.

Jag kommer troligast aldrig mer få träffa dessa elever och det känns lite sorgligt.

Alldeles snart ska jag och två tjejer ur högstadiet öva det vi ska spela på avslutningen, är lätt nervös men det kommer nog gå bra..
Efter idag jobbar jag en vecka till, sen blir det sommarlov för min del med.

Glad sommar på er!

Ett litet hastigt inlägg bara i packningsstressen.

Fick svar från Wendelsberg idag.

JAG KOM IN!!!

Så i höst lever jag på folkhögskola.

LYCKORUS!!!

Ska springa och äta nu.