Ååh, jag fick just tillbaka lite hopp om mänskligheten.

Jag har alltid haft problem em högstadiekillarna på jobbet, men nyss var det in en av dessa och lämnade tillbaka en bok och när han gick igen sa han "trevlig sommar" och lät jätteglad. Typisk sån grej jag inte hade förväntat mig efter att ha varit här i sju månader och det enda jag upplevt av dom pojkarna är kaos i hyllorna när dom lämnat biblioteket.

Har för övrigt inte fått svar från Wendelsberg än... Fick veta igår att finaste Maria kom in, så har hon fått sitt svar borde ju jag få mitt snart också! Förhoppningsvis idag, så slipper jag gå runt som på nålar hos mormor i helgen.

Nu ska jag läsa ut det kapitel jag håller på med sen ska jag fixa lite med böckerna igen.

Kollade igenom lite bilder, och för första gången på tre månader ångrar jag att jag klippte av mig håret.

Inte innan, inte ens någon mindre ångest under dom försvann och ingenting efter. Inte direkt efter, inte dagen efter, veckan efter eller ens månaden efter. Utan nu, tre månader senare.

Jag sitter med en klump i magen och bara kollar och kollar och kollar på alla bilder från tiden med dreads.

Det passade mig jävligt bra. Det passade min person extremt bra. Funderar rent på om jag ska virka in dom igen.

Fast senast idag började jag leka med tanken att helt och hållet låta håret vara till den 19 februari 2014. Alltså ett år efter jag rakade av mig det. Se vad som händer, vad jag egentligen har för kvalitet på håret och hur mycket det faktiskt växer.

Åååhh, jag vet inte. Jag är så extremt splittrad.

Men jag ska väl vara glad att det här är något av det värsta som händer i mitt liv för tillfället.

Om jag fortsätter såhär får jag väl virka in dom i sommar.... Eller be någon göra det åt mig...... Min bror gjorde klart för mig att klipper jag av dom så hjälper han mig inte att få in dom igen, så får hitta någon annan isefall....

Men jag kanske kan få några av hans gamla då och sätta in med, så blir det fler och tätare..... Eller ha sidecut, det har jag ju aldrig testat förut..... Åååhh, nu blev jag ju taggad på dreadsen igen! Men jag vill ändå inte ha dom, jag vill bara ha långt hår!
Eller vill jag bara ha så det går att sätta upp.... 
JAG VET INTE VAD JAG VILL MED MIG SJÄLV!

Det är väl någon annan ångest som visar sig genom hårvelingar. Jag vill inte!!!!

Så, i fredags kväll satte jag mig på tåget till Göteborg. Det var inte en särskilt händelserik resa. Bytte tåg ensam för första gången dock, men allt gick som det skulle, alla tåg var i tid och så.

Väl i Göteborg vandrade jag till bussen mot Mölnlycke, när jag var framme där kom Denise och mötte mig så gick vi up till slottet tillsammans. 
Det som hände lite kort var att vi träffade massa underbara människor och jag lärde känna en annan som eventuellt kommer gå i min eventuella klass till hösten. Det var också teaterfestival så vi såg några föreställningar.

På söndagen var det dags för intervju vid 12.20, jag var galet nervös innan, men så fort jag satte mig i fåtöljen var jag lugn. Jag tyckte det gick hur bra som helst, men det är flest antal sökande på typ tolv år eller hur det var, så jag tar inte för givet att jag kommer in. Får veta om typ en vecka, så går runt och hoppashoppashoppas!

Tåget från Göteborg var i tid, inga problem där. När jag var i Stockholm och hade drygt en timmes väntetid ringde jag min kära Johanna för att fördriva tiden med något roligare än att sitta och stirra ut i tomma luften. Gick till perrongen (som jag för övrigt alltid säger plattform till för jag blandar ihop det med engelskans platform) och tåget var i tid in. Letade upp min vagn, hittade min plats (efter att ha hälsat på en gammal klasskamrat som var på samma tåg) och satte mig och väntade på att tåget skulle gå. En mycket trevlig kvinna satte sig bredvid mig och vi pratade lite.

Vi satt där tills det var tio minuter sen vi skulle åkt.

Tjugo minuter.

Fyrtio minuter.

Sextio minuter.

Cirka en och en halv timme efter utsatt tid började vi äntligen rulla från Stockholm, och jag var extremt stressad att jag inte skulle hinna till jobbet dagen efter.

Det var så extremt mycket dubbelbokningar som var tvungna att lösas, det belv tydligen för dyrt att sätta alla som inte hade platser på hotell, så dom skulle flytta lok och sätta in en extra vagn och ha sig. Lyckades i alla fall sova lite trots stressen över jobbet, hade dock förvarnat att jag kanske skulle bli sen redan i förra veckan. Blev väckt mitt i natten av att en full, rasistisk jävel stod och skrek på engelska i vagnen åt någon stackars man. Det löste sig till slut, men det var rent obehagligt.
Och därför ska det inte vara tillåtet att dricka alkohol på tågen.

Kvart i sju var det tänkt att vi skulle vara i Umeå.

Klockan åtta rullade vi in på tågstationen. Fast sen säger dom "på grund av spårbrist i Umeå måste vi backa tåget" så fick vänta en stund till.

Det slutade med att jag blev femtio minuter sen till jobbet, men det gjorde inte så mycket. Dom visste var jag var och jag hade ringt in, och det var satt en lapp på dörren till biblioteket att vi skulle öppna senare.
Var dock något av en zombie efter en så sömnlös natt. Blev så glad när jag såg att mamma hade tagit bilen, och det hade hon gjort för min skull, så jag skulle slippa åka buss och med massa packning hem på kvällen. Jag tycker om min mamma.

Så jag har nu skickat in en sån där grej till SJ för att få tillbaka pengar för resan, dom var såpass sena och jag missade arbetstid så tänkte att jag kan gott få tillbaka lite pengar.

Däckade så fort jag la huvudet på kudden igårkväll och sov stenhårt ända till klockan ringde imorse, och somnade om varje snooze på fem minuter och blev lika irriterad varje gång det ringde.

Denise bestämde sig för att matcha mig under lördagen, det började med att vi bytte en sko sen blev det hela köret.

Nu ska jag se lite tvserie innan jag lägger mig tidigt ikväll igen och tar igen mig lite mer.

Såhär såg det då ut idag!

Det läker ju som det ska, men i onsdags dök det där blåmärket på insidan av vänster lår upp.. Måste ha fått sadeln där.

Aja, går åt rätt håll!

Ikväll bär det av till Göteborg, sen vidare till Mölnlycke och Wendelsberg imorgon. Min fina vän Denise möter upp mig på tåget, sen ska jag sova hos henne lördag natt. På söndag har jag intervju för projektbildaren.
Jag har inte varit på Wendelsberg sen nyår 2011/2012, ser verkligen fram emot att fara tillbaka.

Hemresan blir spännande. Eller, kanske inte själva resan, mend et faktum att jag sitter på tåget hela natten, är i Umeå igen kvart i sju på morgonen och sen börjar jobba klockan åtta, det är spännande. Tror jag kommer vara ännu mer frånvarande än vanligt, ehe. Menmen, det löser sig!

Nu ska jag gå och kolla till maten och sen ska jag packa och duscha och ha mig innan jag åker.

Happ, bra för tt jag gjorde illa mig igår händer det något idag med. Höll på att tappa en bok och självklart sträcker jag mig för att ta emot den. Lyckas inte fånga den, men i sitt fall landar den på min nagel, "underifrån" så att säga. Den nageln gick direkt av, och dessutom så långt in att det började blöda. Aj, är allt jag har att säga om saken.
Så fick gå till skolsyster och klippa av det som var kvar och sen plåstra om. Har ganska mycket plåster på den handen nu.

En olycka kommer sällan ensam, hoppas jag slipper mer ont nu!

Imorse satte jag mig på cykeln ett par minuter för sent. Jag trampade på som vanligt mot jobbet och allt gick som det skulle. Nästan.

Jag cyklade i frid och fröjd på cykelbanan när jag ser en pojke komma mot mig, jag hinner tänka "nu smäller det" och försöker väja undan, men hinner inte riktigt, så han for in i mitt bakhjul. Nästa ögonblick låg jag på marken. Tack och lov hann jag ju reagera innan, så hann ta emot mig så slog inte i huvudet.
Han stanande och frågade hur det gick, han så jätterädd ut. Så jag sa att det gick bra. Jag var ändå sen till jobbet, och nu hade jag ju en ursäkt! Han stannade en stund till, tills jag hade rest mig och frågade om det verkligen gick bra, och jag sa att det var okej, ingen fara.

Märkte dock när jag komm igång med jobbet sen och när chocken hade släppt att det var lite värre än jag trodde. Lätt vrickning i handleden, så hade svårt att lyfta böcker, och under förmiddagen drog jag mig för att resa mig upp då det gjorde ont i benet. Men allt har blivit bättre och bättre under dagen, så även om min bror fick hämta mig idag, så lär jag sitta på cykeln igen imorgon.

Jag hoppas verkligen inte det stackars pojken har mått dåligt över det, han såg ut att gå i typ sjuan-åttan, så han har säkert tillräckligt att tänka på sen innan!

Såhär ser det ut just nu. Knät är uppskrapat, och lite nedanför, hade dock strumpbyxor, dom tog det värsta. Handen är också lätt uppskrapad och har början till ett blåmärke, den såg dock mycket värre ut imorse innan jag äntligen kom fram till jobbet och kunde tvätta och plåstra om. Det lär lägga sig fort alltihop misstänker jag.

Igår fyllde min kära syster 20, och idag fyller min älskade Linnea 18. 

Så den här helgen har jag varit hos systeryster både lördag och söndag och firat henne, och nu till helgen åker jag upp till Skellefteå för att fira Linnea, mycket kalas nu! 

Så, bilder från helgen. På lördag var det kalas med vänner hemma hos systers mamma och dagen efter for vi ut till Sörmjöle och hennes pappa för att fira med familjen. Vi planterade äve lite frön, både för blommor och grönsaker och det var första dagen i år det gick att gå barbent utan att frysa. Kan det bli bättre? Tveksamt.

Jojje, jag och Johanna på sista bilden. Jojje lyckades tugga och jag titta åt ett annat håll, men det gör inte så mycket. Detta är två av mina favoritflickor och att få spendera tid med dom är värt så mycket.

Det lär väl komma lite bilder från Linneas kalas nästa helg, lite från kulturnatta också om jag orkar fota där, det är ju på lördag!

Nu ska jag nog återgå till att klicka runt på youtube eller så.