...som man så vackert brukar säga.
Det jag talar om är förstås mitt hår som jag rakade av för några veckor sen. Närmare bestämt sju veckor och två dagar sen.

Då var det tre millimeter, nu är det närmare två centimeter om mitt ögonmått stämmer. Kortare är det i alla fall inte, kan vara lite längre...

Det har då börjat lägga sig lite grann, även om det fortfarande står rakt uppåt... Men också där har topparna börjat vika sig, så antingen är det lockar på gång (varför jag nu skulle få det helt plötsligt) eller så håller det på att lägga sig, vilket inte är mig emot! Lite less att det står åt alla håll och inte gör som jag vill, haha. 

Nu ska jag vandra uppåt och göra mig en smoothie tror jag, sen blir det att ligga på spikmattan en halvtimme innan jag lägger mig. Så mycket lättare att sova då!

Fast jag hade inte lov. Jag tog semester. Men det var det värt!
Långfredagen fyllde min bror arton och han hade fest här hemma och vi hade invigning med Gaymers så jag var där halva kvällen innan jag for hem och hakade på festen. På påskafto for vi till stugan, men innan vi satte oss i bilen fick vi veta att min kära gudfar skulle gifta sig på fredagen så vi skulle ta med finkläder ifall vi inte kunde vara ute på isen utan var tvungna att vara i missionshuset istället. På måndagen kom gudfar och hans då flickvän/sambo och vi hade en underbar vecka. Jag blev tillfrågad om jag ville vara ringbärare och jag sa självklart ja! 
Vi fick ett underbart väder på dagen för bröllopet och kunde vara finklädda ute på isen. Vi satte prästen på skotern och drog iväg. Det var min gudfar och hans flicka, min familj (fyra personer) och prästen. Prästen kom från Namibia och han körde välsignelsen på både svenska och sitt språk som var fullt med klickljud. Riktigt häftigt! Så kom vi hem i lördags och jag har mest degat sen dess. Var till farmor och farfar och åt middag igår och idag var det jobb, som vanligt.

Blablabla..
Bilder!

Blev bara bilder från bröllopsdagen, men gör kanske inte så mycket.
Ulf och Maria, jag önskar er all lycka.

Nu ska jag väl börja dra mig mog sängen eller något.. Jobb imorn!

Kom just tillbaka till min plats i biblioteket efter "mimfestivalen" vilket är från förskoleklass till sexan (tror dock dom äldsta var fyror idag) som mimar till valfri låt. Första låten var ett gäng sexåringar som mest stod och hoppade, så söta!
Så kördes Heartbreak Hotel typ tre gånger, men det gjorde inte så mycket det heller, dom var duktiga!
Så det är vad jag gjort den senaste timmen, suttit på en bänk i lilla gympan och fått ont i hela kroppen medan jag tittat på när barnen mimat till låtar. Helt okej eftermiddagssysselsättning tycker jag!

Nu ska jag gå och ta lite fika innan jag sätter mig i biblioteket och läser igen.

Det var tänkt att dagens inlägg skulle handla om min helg i Skellefteå, men det får vänta. Jag behöver skriva av mig.

Jag älskar min far. Vad man än kan tro om vad som nu kommer att sägas. 
Imorse blev jag så otroligt irriterad på min far så jag ville strypa både honom och mig själv. Jag försökte föra en konversation och ha snäste av mig. Det var långt ifrån första gången. Det händer rätt ofta på mornarna, men idag blev jag rent arg och näst intill skrek tillbaka. Jag har varit irriterad på honom hela dagen sen dess.
För en halvtimme sen ringde han och frågade om jag och mamma var påväg hem från jobbet snart, jag var redan hemma. Han blev irriterad och arg och det gick ut över mig i telefon, blev tvungen att fara och hämta honom direkt, efter att ha skällt tillbaka.

När jag väl sätter mig i bilen sätter jag igång ganska hög musik. Normalt stänger min far av musiken när han sätter sig i bilen för han jobbar i en väldigt högljudd miljö. Men inte idag. Han ställde någon fråga, jag ger ett irriterat svar. Han säger att jag låter irriterad och jag säger typ förlåt jag har varit irriterad sen imorse, det var inte meningen. Han sitter tyst en minut sen säger han, helt sonika "vi drar ett streck över den här måndagen". Jag svarar inte, fortfarande irriterad. Han säger sen inte ett ord under hela tiden vi sitter i bilen, vill förmodligen ge mig mitt space.

Jag hatar att han är så förstående ibland!! Missförstå mig rätt, det är det som egentligen är det bästa med honom, men inte just idag. Jag höll på att börja gråta där och då, lyckades tack och lov hålla det inne. Jag ville att han skulle börja käfta. Skrika. Så jag fick skrika tillbaka och vara missförstådd tonåring. Jag behöver det. Jag har aldrig någonsin fått vara det, och har inte heller känt det behovet förrän just idag. Men ändå, idag behövde jag skrika och gråta och bråka. Men han är bara tyst och förstående så jag har inget att skrika på! Och när vu svänger in på uppfarten tackar han för skjutsen. 
Jag bara gick därifrån och ner i mitt rum och släppte allt. Jag behövde skrika och gråta, nu kan jag bara gråta tyst i min ensamhet.
Han har inte ens bett mig komma upp och äta, troligen för att jag ska få vara ifred en stund.

Helvete.

Ibland är det besvärligt att ha min far, och egentligen för ingen anledning alls. Jag älskar honom, det gör jag. Han brukar få vara min psykolog. Men han går inte att bråka med eller skrika på. Det är det enda felet.

Det kom in en pojke i ettan med en bok. Han hade råkat tappa den, och den hade lossnat från pärmen och en sida var riven. Han bad mig laga den, och självklart gjorde jag det. Han sotod och tittade över min axel, och efter ett tag tog han saxen och hjälpte mig klippa tejpen. Sen tog han också tejpen och tog över lagningen helt. Det blev hur bra som helst, och under tiden pratade vi lite grann, och han sa flera gånger att det verkligen inte var meningen, han hade råkat tappa den. Och ajg sa flera gånger att det gör inget, jag kan ju laga den, och det är så lätt att tappa böcker, speciellt en som är så stor som den här var.

Så var det en flicka som inte fick ordning på böckerna, dom bara rasade i hyllan för henne, då sa jag att låt det bara vara, jag fixar det sen. Då sa pojken som hjälpte mig att vad bra det är att jag kan så mycket.
Han gjorde min dag.

I eftermiddag sätter jag mig på bussen till Skellefteå för att gå på Distriktsårsmöte. En hel helg med underbara människor, möten som är galet fram och tillbaka och lätt flummiga men är formella på papper och en dag på Leos lekland. Jag är galet taggad!

Finns inte mycket som skulle kunna göra dagen bättre, faktiskt. Jag är nöjd med min tillvaro.

Nu ska jag snart vandra in i personalrummet för förmiddagsfika.

Imorse när ajg for till jobbet var det minus arton grader hemma. När jag kom fram till jobbet för tio minuter sen var det minus fjorton. Vi har sol och allt, men det är smällkallt och snön kommer inte försvinna på länge.

Jag följer ett par bloggar som folk från södra Sverige har, en från Skåne skrev något i stil med "När ska snön försvinna, det är ju redan mitten av mars!"

Här är det mer "jaha, mitten av mars.. Då har vi snö ett par månader till då!"

Snön hos oss brukar börja smälta i april någon gång, det är ofta den ligger kvar när jag fyller år runt mitten av april. På valborg får vi klä oss ordentligt för att inte frysa, och i mitten av maj brukar det ligga kvar snöhögar.

För oss är inte detta något ovanligt. Vi är vana. Men jag tycker det är kul när dom i söder tycker att snön ska vara borta nu. Försvinner snön nu kan man ju inte köra skoter till påsk!

Även om jag tycker att det är lite väl kallt, så är det bättre än plusgrader och smältande snö. Det är bara att ta på sig ett lager extra med kläder och härda, för till påsk kommer det vara perfekt, och det vill jag inte ändra på. 

I fredags slutade jag jobbet lite tidigare och drog till flygplatsen med Jojje för att hinna med flyget till Stockholm kvart över fyra. Efter en mindre försening var vi på Arlanda runt 17.30 och satte oss och åt innan vi drog till Uppsala där vi skulle spendera natten. Mycket trevlig kväll med underbara människor! Några timmars sömn sen tog vi pendeltåget in till Stockholm, dumpade våra saker i ett väskskåp och drog runt på stan. Träffade lite folk, vandrade i gamla stan, och åt middag.
19.30 var vi på plats i Globen för att titta på anledningen till denna resa. Cirque du Soleil. Dom satte upp Alegría, och det var nog det mest magiska jag har sett.

För dom som inte har koll är det akrobatisk, teatrisk cirkus. Typ Cirkus Cirkör, fast bättre. Första timmen satt man som klistrad, musiken var magisk, akterna var magiska och clownerna var roliga och aktuella, kändes inte bara som någon utfyllnad.  Paus på tjugo minuter sen var man klistrad i ytterligare en timme. För min del hade det fått pågå hela natten, hade inte lämnat stolen en sekund!

Efter föreställningen tog vi tunnelbanan till centralstation, hämtade våra väskor och sedan vidare ut till Solna där vi spenderade natten. Dagen efter blev vi bjudna på frukost och sen drog vi in till Stockholm igen och handlade färdkost innan vi satte oss på bussen. Nio timmar senare var vi framme, och jag har aldrig varit så glad trots en värkande rygg. Den här helgen var något av det värdaste jag lagt pengar på. Någonsin.

Gamla stan

I väntan på tunnelbanan från Globen.

Och detta visar då delar av den underbara upplevelse jag hade;

Kom också på att jag inte lagt upp någon vettig bild på hur min tatuering faktiskt ser ut..

Där är den. Bilden är då tagen när den var bara några timmar gammal, så fortfarande svullen och så, men man ser i alla fall vad det är. Galet nöjd!

Nu ska jag återgå till att renskriva protokoll. Hade glömt vilket jobb det var att vara sekreterare..

Idag har jag varit i Holmsund hela dagen då min kropp värker för mycket för att jobba. Då passade jag på att göra en grej jag velat i många år.

Inte världens bästa bild, kommer bättre sen. Men ja, jag har blivit med tatuering!

En tidvändare med texten "I solemnly swear that I am up to no good" runt.

Och har färgat Johannas hår lila idag, därav lila fingrar och lila hjärta på bröstet.

Är i alla fall galet nöjd med min nya bebis, gjord av Brent på Port Royal i Holmsund. 

Nu; dags att äta något sen fixa till allt som ska göras med tatueringen inför natten.