Så den 24 juni åkte jag hemifrån. I torsdags kom jag hem. Är bara hemma och mellanlandar, åker vidare igen imorgon och är borta ett par-tre veckor.

Min resa började på Umeå C tågstation med ett gäng glada UNFare. Vi satte oss på tåget och resan mot årets kongress i Borås var igång!

En intensiv vecka i Borås med mycket folk, masslogi och sena kvällar lämnade en väldigt förkyld och trött Emilia efter sig. Men det gjorde inget. Det var en helt underbar vecka. IOGT-NTO hade även fixat så Looptroop Rockers spelade på torget i Borås, min lycka var total! Jag skuttade runt som en yr höna efteråt, med känslan av att all lycka inte fick plats i min pyttelilla kropp.
Från Borås åkte jag med buss till Göteborg, satt med en nyfunnen vän hela vägen och hon var underbart gullig och väntade med mig till jag fick tag i dom jag skulle bo hos under min vistelse i staden. Så vi åt och skrattade en stund, innan hon visade mig till rätt spårvagnshållplats och vi sa hejdå för den gången.

När jag kom till lägenheten däckade jag i soffan nästan direkt, och sov till och från tills det var dags att äta, sen sov jag igen och sov hela natten. Min förskylning var galet osnäll, så jag drack väldigt mycket te dom där dagarna innan Metaltown började. Vi bakade lite prinsessmuffins, jag och Victor. Because awesomeness.

På torsdagen, första festivaldagen, åkte jag in till stan, mötte upp Anneli och Jonathan för att hämta festivalband och sen vandra till festivalbussarna, ut till området och sätta upp tältet på campingen.
Torsdagsbanden var inte så jättebra, i mitt tycke. Bra bakgrundsmusik, men inget jag skulle lyssna aktivt på.

Fredag, dagen Slipknot spelade!! Taggen gick igång till tusen! Vi såg lite andra band också, varav All That Remains är dom enda jag kommer ihåg, dom var lika bra som senast! 
Men Slipknot. Så jävla magiskt! Jag bara stod där och höll på att gråta av lycka. Och två gånger hade jag tårar i ögonen på riktigt. När Corey nämnde Paul, och när han sa åt dom som styrde spotlightsen att ta bort dom och lysa på hans familj istället, och syftade på publiken. Jag har lite lätt till tårar, det ska jag inte försöka dölja, och dom tillfällena var helt enkelt väldigt nära min gräns. 

Lördagen var också supertagg, Korn skulle nämligen spela. Och det var också något av det bästa jag sett i mitt liv. Sån inlevelse och det låter precis lika bra som på skiva. 

Efter denna underbara festival hade vi ett par dagar innan vi skulle hem. En dag gick Anneli och Jonathan på Liseberg. Jag skulle egentligen med, men hade för ont i kroppen. Andra dagen gjorde vi stan farlig, sprang runt och handlade lite kläder, varsit chakraarmband och så.

Sen tog vi tåget hem, slapp tack och lov byta, så vi såg lite filmer, sov lite och var hemma i Umeå kvart i sju på morgonen.

Slänger in lite bilder. Det här är inte alla bilder, men några. Allt är i kronologisk ordning, så dom första bilderna är från Borås.

Sista bilden, två trötta tjejer, nästan hemma i Umeå igen, efter en magisk vecka i Göteborg.

Jag hade förstås haft en magisk vecka i Borås också..

Lyckan över att ha sett Looptroop Rockers, Slipknot och Korn inom loppet av två veckor. Helt sjukt! Jag fattar fortfarande inte att det är verkligt, men jag har bildbevis för mig själv, så jag måste väl tro på det.

Nu ska jag packa om väska, för imorgon bär det av till stugan, nästa helg är det trästock och därifrån bär det av på roadtrip med Jojje, så kommer inte vara hemma på sådär en tre veckor igen. Men det gör inte så mycket, utnyttjar tiden jag som ung till att vara just det; ung.

Ung och dum, ung och glad.

Packning var det!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Imorse var jag glad trots att klockan ringde tjugo över sex. Äntligen var de två dygnen man måste vara hemma efter magsjuka över och jag skulle tillbaka till praktiken. Så taggad! När jag väntade på bussen började jag känna av kroppen, men tänkte att...

Termin tre på ämneslärarprogrammet på Göteborgs universitet innehåller en praktikperiod på en månad. Denna har just börjat, och dag två får jag självklart magsjuka, så igår kväll ville jag bara dö för magen var så urfuckad. Jag tillhör dock sorten so...

Det var över ett år sen jag skrev något senast, och jag insåg att jag har nog kanske saknat det lite, att skriva av mig.  Sist jag skrev hade jag ont och ångest, och det håller i sig. Men ångesten är inte över högskoleprovet längre, utan över kursl...

Senaste veckorna har jag antingen varit förkyld, haft mens, eller båda i kombination, kroppsvärken är verkligen i sitt ässe! Det känns inte helt okej faktiskt, men det är väl bara att stå ut och ta till alla huskurer som finns.  Försöker hitta det ...

Jag vill ha fler dagar som idag. Frukost innan tio efter att ha vaknat av mig själv, ut och promenera i solen, inse att ångesten är näst intill obefintlig idag, komma in och äta lunch vid typ halv två, träna programmet jag fått av sjukgymnasten, du...