Vi är nere på tvåsiffrigt nu. Det är inte ens hundra dagar kvar. Tror vi är nere på ungefär nittio dagar, tre månader kvar av det hittills bästa året i mitt liv.
Och framtidsångesten börjar visa sig. Var ska jag ta vägen sen? 

Ska jag försöka hitta jobb och stanna kvar i Göteborgsområdet?

Ska jag flytta hem till mina föräldrar igen och leta jobb i Norrland?
Ska jag följa min pojkvän till Uppsala? Kommer vi fortfarande vara tillsammans? Kommer han kanske följa mig till Norrland?
Mina största frågor rör nog just nu mitt eventuella liv med min pojkvän. Mycket hänger på om vi håller ihop, jag hoppas verkligen att vi gör det. Jag vill inte in i långdistansförhållande igen, det tar för mycket rent känslomässigt, men om det är vad som krävs, så jo, då blir det nog så. Åtminstone tills det löser sig med boende och sånt, jag vill inte ge upp detta för något så fånigt som några mils avstånd.

Jag mår så bra med honom. Är jag stressad gör han mig lugn, och jag kan prata med honom om det jag känner att jag vill och behöver. Han är så bra för mig, och jag vill tro att jag är lika bra för honom.

Jag ska nog försöka leva så mycket det går i nuet. Visst, kolla lite lätt på jobb och lägenheter, men försöka att inte stressa inför framtiden. 
Jag har en pojkvän, vänner och familj som alla älskar mig för den jag är. Jag går en utbildning jag verkligen vill gå och har en underbar klass och jag bor och går på världens finaste skola. Jag har det fruktansvärt bra egentligen, dags att inse det och bara njuta av nuet, inte oroas av framtiden.
Njuta av dessa tre månader kvar här i Mölnlycke.

 

GABBY

11 mars 2014 12:11

känner verkligen igen det där, men det kommer lösa sig till det bästa ska du se! skiter sig nåt är det bara att hoppa på plan B i alternativen du har :)

http://gabby.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Imorse var jag glad trots att klockan ringde tjugo över sex. Äntligen var de två dygnen man måste vara hemma efter magsjuka över och jag skulle tillbaka till praktiken. Så taggad! När jag väntade på bussen började jag känna av kroppen, men tänkte att...

Termin tre på ämneslärarprogrammet på Göteborgs universitet innehåller en praktikperiod på en månad. Denna har just börjat, och dag två får jag självklart magsjuka, så igår kväll ville jag bara dö för magen var så urfuckad. Jag tillhör dock sorten so...

Det var över ett år sen jag skrev något senast, och jag insåg att jag har nog kanske saknat det lite, att skriva av mig.  Sist jag skrev hade jag ont och ångest, och det håller i sig. Men ångesten är inte över högskoleprovet längre, utan över kursl...

Senaste veckorna har jag antingen varit förkyld, haft mens, eller båda i kombination, kroppsvärken är verkligen i sitt ässe! Det känns inte helt okej faktiskt, men det är väl bara att stå ut och ta till alla huskurer som finns.  Försöker hitta det ...

Jag vill ha fler dagar som idag. Frukost innan tio efter att ha vaknat av mig själv, ut och promenera i solen, inse att ångesten är näst intill obefintlig idag, komma in och äta lunch vid typ halv två, träna programmet jag fått av sjukgymnasten, du...