Alltså... Livet!
Allt går så fort just nu, det är som att livet bara forsar fram och jag hinner inte riktigt med. Jag har varit tillsammans med min pojke i drygt fem månader. Hur hände det? Vi träffades väl igår? Fast jag har ju känt honom hela livet? Va? 

Jag har ett jobb som jag trivs så fruktansvärt bra med. Jag får jobba med människor, och det är något jag älskar. Är jag hemma i tre dagar så längtar jag tillbaka, det känns riktigt jävla gött. Och jag har hållit mig frisk, så jag har sluppit ta sjukdagar än så länge! Jobbar en del natt i sommar, men det är okej, det känns till och med riktigt bra. Kommer bra överens med mina kollegor också, så bättre kan en faktiskt inte ha det just nu. Eller jo, kunde ju haft min man snäppet närmare, typ i min säng istället för 60 mil bort, men så måste det väl vara ibland. Tyvärr. 

Det börjar vara dags att lägga sig. Vänder dygnet för att klara mina tre nattpass i rad söndag-måndag-tisdag, men ska på minifestival här i området imorgon så måste vara i alla fall lite pigg. 

Om fyra timmar kommer Anneli hit. Åååhh, finaste Anneli vad jag älskar den människan. Få lite kvalitetstid med henne blir bra.

Den här tjejen är en av dom som får mig att fortsätta kämpa. Vi snackar den sortens vänskap där vi inte har kontakt på ett år, men när jag verkligen behöver henne, så sätter hon sig på nästa buss och det är som att det gått en dag. 

Jag älskar dig, Anneli. Av hela mitt hjärta.

 

Din älskade Anneli

26 augusti 2014 23:19

Du får mig till tårar hjärtat, jag älskar dig med och det vet du! Får hoppas att vi snart har mer tid för varandra. I alla fall en heldag gärna en helg. Saknar dig, <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Imorse var jag glad trots att klockan ringde tjugo över sex. Äntligen var de två dygnen man måste vara hemma efter magsjuka över och jag skulle tillbaka till praktiken. Så taggad! När jag väntade på bussen började jag känna av kroppen, men tänkte att...

Termin tre på ämneslärarprogrammet på Göteborgs universitet innehåller en praktikperiod på en månad. Denna har just börjat, och dag två får jag självklart magsjuka, så igår kväll ville jag bara dö för magen var så urfuckad. Jag tillhör dock sorten so...

Det var över ett år sen jag skrev något senast, och jag insåg att jag har nog kanske saknat det lite, att skriva av mig.  Sist jag skrev hade jag ont och ångest, och det håller i sig. Men ångesten är inte över högskoleprovet längre, utan över kursl...

Senaste veckorna har jag antingen varit förkyld, haft mens, eller båda i kombination, kroppsvärken är verkligen i sitt ässe! Det känns inte helt okej faktiskt, men det är väl bara att stå ut och ta till alla huskurer som finns.  Försöker hitta det ...

Jag vill ha fler dagar som idag. Frukost innan tio efter att ha vaknat av mig själv, ut och promenera i solen, inse att ångesten är näst intill obefintlig idag, komma in och äta lunch vid typ halv två, träna programmet jag fått av sjukgymnasten, du...