Under en ganska lång period har jag inte riktigt klarat att lyssna på musik utom när jag kör bil, och då bara på låg volym. Ingenting känns riktigt rätt. Sätter igång en låt men bara byter och byter. Har lyssnat på ljudbok, för det går bra, tack och lov, annars hade jag blivit uppäten inifrån av ångest. 

Men idag satte jag mig på bussen, med lätt panik för ljudboken var slut, bläddrade igenom min iPod, insåg att jag var sugen på det där bandet, satte igång första låten och... Det var bara så rätt! Och så ikväll satte jag mig här och glodde på min dator, blev sugen på en låt(!) och slog igång den, och spellistan fortsatte och jag lyssnar fortfarande! Och det är så skönt!
På någon outgrundlig vänster tror jag stressen i kroppen har släppt lite, fast den bara borde förvärras just nu av olika anledningar. Jag kanske bara har släppt allt, jag vet inte.
Jag vet att jag snart inte orkar mer, men måste fortsätta kämpa. Fortsätta träna, fortsätta äta vettigt, ringa annan läkare.... Men jag orkar inte. Träningen och maten kan jag hantera, men mer än det.... Nej. Det är så fruktansvärt jobbigt, är helt slut på kvällarna, som om jag varit fysiskt aktiv hela dagarna, men jag blir bara så trött av att ha ont. Jag är så leds på detta. På fysisk smärta och psykisk smärta. Men jag kan klara det här. Jag ska klara det här. Ett steg i taget, för att nå drömmen om ett någorlunda normalt liv, drömmen att bli lärare, drömmen om en familj.

Det ska gå.