Imorse satte jag mig på cykeln ett par minuter för sent. Jag trampade på som vanligt mot jobbet och allt gick som det skulle. Nästan.

Jag cyklade i frid och fröjd på cykelbanan när jag ser en pojke komma mot mig, jag hinner tänka "nu smäller det" och försöker väja undan, men hinner inte riktigt, så han for in i mitt bakhjul. Nästa ögonblick låg jag på marken. Tack och lov hann jag ju reagera innan, så hann ta emot mig så slog inte i huvudet.
Han stanande och frågade hur det gick, han så jätterädd ut. Så jag sa att det gick bra. Jag var ändå sen till jobbet, och nu hade jag ju en ursäkt! Han stannade en stund till, tills jag hade rest mig och frågade om det verkligen gick bra, och jag sa att det var okej, ingen fara.

Märkte dock när jag komm igång med jobbet sen och när chocken hade släppt att det var lite värre än jag trodde. Lätt vrickning i handleden, så hade svårt att lyfta böcker, och under förmiddagen drog jag mig för att resa mig upp då det gjorde ont i benet. Men allt har blivit bättre och bättre under dagen, så även om min bror fick hämta mig idag, så lär jag sitta på cykeln igen imorgon.

Jag hoppas verkligen inte det stackars pojken har mått dåligt över det, han såg ut att gå i typ sjuan-åttan, så han har säkert tillräckligt att tänka på sen innan!

Såhär ser det ut just nu. Knät är uppskrapat, och lite nedanför, hade dock strumpbyxor, dom tog det värsta. Handen är också lätt uppskrapad och har början till ett blåmärke, den såg dock mycket värre ut imorse innan jag äntligen kom fram till jobbet och kunde tvätta och plåstra om. Det lär lägga sig fort alltihop misstänker jag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Imorse var jag glad trots att klockan ringde tjugo över sex. Äntligen var de två dygnen man måste vara hemma efter magsjuka över och jag skulle tillbaka till praktiken. Så taggad! När jag väntade på bussen började jag känna av kroppen, men tänkte att...

Termin tre på ämneslärarprogrammet på Göteborgs universitet innehåller en praktikperiod på en månad. Denna har just börjat, och dag två får jag självklart magsjuka, så igår kväll ville jag bara dö för magen var så urfuckad. Jag tillhör dock sorten so...

Det var över ett år sen jag skrev något senast, och jag insåg att jag har nog kanske saknat det lite, att skriva av mig.  Sist jag skrev hade jag ont och ångest, och det håller i sig. Men ångesten är inte över högskoleprovet längre, utan över kursl...

Senaste veckorna har jag antingen varit förkyld, haft mens, eller båda i kombination, kroppsvärken är verkligen i sitt ässe! Det känns inte helt okej faktiskt, men det är väl bara att stå ut och ta till alla huskurer som finns.  Försöker hitta det ...

Jag vill ha fler dagar som idag. Frukost innan tio efter att ha vaknat av mig själv, ut och promenera i solen, inse att ångesten är näst intill obefintlig idag, komma in och äta lunch vid typ halv två, träna programmet jag fått av sjukgymnasten, du...