Kollade igenom lite bilder, och för första gången på tre månader ångrar jag att jag klippte av mig håret.

Inte innan, inte ens någon mindre ångest under dom försvann och ingenting efter. Inte direkt efter, inte dagen efter, veckan efter eller ens månaden efter. Utan nu, tre månader senare.

Jag sitter med en klump i magen och bara kollar och kollar och kollar på alla bilder från tiden med dreads.

Det passade mig jävligt bra. Det passade min person extremt bra. Funderar rent på om jag ska virka in dom igen.

Fast senast idag började jag leka med tanken att helt och hållet låta håret vara till den 19 februari 2014. Alltså ett år efter jag rakade av mig det. Se vad som händer, vad jag egentligen har för kvalitet på håret och hur mycket det faktiskt växer.

Åååhh, jag vet inte. Jag är så extremt splittrad.

Men jag ska väl vara glad att det här är något av det värsta som händer i mitt liv för tillfället.

Om jag fortsätter såhär får jag väl virka in dom i sommar.... Eller be någon göra det åt mig...... Min bror gjorde klart för mig att klipper jag av dom så hjälper han mig inte att få in dom igen, så får hitta någon annan isefall....

Men jag kanske kan få några av hans gamla då och sätta in med, så blir det fler och tätare..... Eller ha sidecut, det har jag ju aldrig testat förut..... Åååhh, nu blev jag ju taggad på dreadsen igen! Men jag vill ändå inte ha dom, jag vill bara ha långt hår!
Eller vill jag bara ha så det går att sätta upp.... 
JAG VET INTE VAD JAG VILL MED MIG SJÄLV!

Det är väl någon annan ångest som visar sig genom hårvelingar. Jag vill inte!!!!

Så, i fredags kväll satte jag mig på tåget till Göteborg. Det var inte en särskilt händelserik resa. Bytte tåg ensam för första gången dock, men allt gick som det skulle, alla tåg var i tid och så.

Väl i Göteborg vandrade jag till bussen mot Mölnlycke, när jag var framme där kom Denise och mötte mig så gick vi up till slottet tillsammans. 
Det som hände lite kort var att vi träffade massa underbara människor och jag lärde känna en annan som eventuellt kommer gå i min eventuella klass till hösten. Det var också teaterfestival så vi såg några föreställningar.

På söndagen var det dags för intervju vid 12.20, jag var galet nervös innan, men så fort jag satte mig i fåtöljen var jag lugn. Jag tyckte det gick hur bra som helst, men det är flest antal sökande på typ tolv år eller hur det var, så jag tar inte för givet att jag kommer in. Får veta om typ en vecka, så går runt och hoppashoppashoppas!

Tåget från Göteborg var i tid, inga problem där. När jag var i Stockholm och hade drygt en timmes väntetid ringde jag min kära Johanna för att fördriva tiden med något roligare än att sitta och stirra ut i tomma luften. Gick till perrongen (som jag för övrigt alltid säger plattform till för jag blandar ihop det med engelskans platform) och tåget var i tid in. Letade upp min vagn, hittade min plats (efter att ha hälsat på en gammal klasskamrat som var på samma tåg) och satte mig och väntade på att tåget skulle gå. En mycket trevlig kvinna satte sig bredvid mig och vi pratade lite.

Vi satt där tills det var tio minuter sen vi skulle åkt.

Tjugo minuter.

Fyrtio minuter.

Sextio minuter.

Cirka en och en halv timme efter utsatt tid började vi äntligen rulla från Stockholm, och jag var extremt stressad att jag inte skulle hinna till jobbet dagen efter.

Det var så extremt mycket dubbelbokningar som var tvungna att lösas, det belv tydligen för dyrt att sätta alla som inte hade platser på hotell, så dom skulle flytta lok och sätta in en extra vagn och ha sig. Lyckades i alla fall sova lite trots stressen över jobbet, hade dock förvarnat att jag kanske skulle bli sen redan i förra veckan. Blev väckt mitt i natten av att en full, rasistisk jävel stod och skrek på engelska i vagnen åt någon stackars man. Det löste sig till slut, men det var rent obehagligt.
Och därför ska det inte vara tillåtet att dricka alkohol på tågen.

Kvart i sju var det tänkt att vi skulle vara i Umeå.

Klockan åtta rullade vi in på tågstationen. Fast sen säger dom "på grund av spårbrist i Umeå måste vi backa tåget" så fick vänta en stund till.

Det slutade med att jag blev femtio minuter sen till jobbet, men det gjorde inte så mycket. Dom visste var jag var och jag hade ringt in, och det var satt en lapp på dörren till biblioteket att vi skulle öppna senare.
Var dock något av en zombie efter en så sömnlös natt. Blev så glad när jag såg att mamma hade tagit bilen, och det hade hon gjort för min skull, så jag skulle slippa åka buss och med massa packning hem på kvällen. Jag tycker om min mamma.

Så jag har nu skickat in en sån där grej till SJ för att få tillbaka pengar för resan, dom var såpass sena och jag missade arbetstid så tänkte att jag kan gott få tillbaka lite pengar.

Däckade så fort jag la huvudet på kudden igårkväll och sov stenhårt ända till klockan ringde imorse, och somnade om varje snooze på fem minuter och blev lika irriterad varje gång det ringde.

Denise bestämde sig för att matcha mig under lördagen, det började med att vi bytte en sko sen blev det hela köret.

Nu ska jag se lite tvserie innan jag lägger mig tidigt ikväll igen och tar igen mig lite mer.