Kollade igenom lite bilder, och för första gången på tre månader ångrar jag att jag klippte av mig håret.

Inte innan, inte ens någon mindre ångest under dom försvann och ingenting efter. Inte direkt efter, inte dagen efter, veckan efter eller ens månaden efter. Utan nu, tre månader senare.

Jag sitter med en klump i magen och bara kollar och kollar och kollar på alla bilder från tiden med dreads.

Det passade mig jävligt bra. Det passade min person extremt bra. Funderar rent på om jag ska virka in dom igen.

Fast senast idag började jag leka med tanken att helt och hållet låta håret vara till den 19 februari 2014. Alltså ett år efter jag rakade av mig det. Se vad som händer, vad jag egentligen har för kvalitet på håret och hur mycket det faktiskt växer.

Åååhh, jag vet inte. Jag är så extremt splittrad.

Men jag ska väl vara glad att det här är något av det värsta som händer i mitt liv för tillfället.

Om jag fortsätter såhär får jag väl virka in dom i sommar.... Eller be någon göra det åt mig...... Min bror gjorde klart för mig att klipper jag av dom så hjälper han mig inte att få in dom igen, så får hitta någon annan isefall....

Men jag kanske kan få några av hans gamla då och sätta in med, så blir det fler och tätare..... Eller ha sidecut, det har jag ju aldrig testat förut..... Åååhh, nu blev jag ju taggad på dreadsen igen! Men jag vill ändå inte ha dom, jag vill bara ha långt hår!
Eller vill jag bara ha så det går att sätta upp.... 
JAG VET INTE VAD JAG VILL MED MIG SJÄLV!

Det är väl någon annan ångest som visar sig genom hårvelingar. Jag vill inte!!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Imorse var jag glad trots att klockan ringde tjugo över sex. Äntligen var de två dygnen man måste vara hemma efter magsjuka över och jag skulle tillbaka till praktiken. Så taggad! När jag väntade på bussen började jag känna av kroppen, men tänkte att...

Termin tre på ämneslärarprogrammet på Göteborgs universitet innehåller en praktikperiod på en månad. Denna har just börjat, och dag två får jag självklart magsjuka, så igår kväll ville jag bara dö för magen var så urfuckad. Jag tillhör dock sorten so...

Det var över ett år sen jag skrev något senast, och jag insåg att jag har nog kanske saknat det lite, att skriva av mig.  Sist jag skrev hade jag ont och ångest, och det håller i sig. Men ångesten är inte över högskoleprovet längre, utan över kursl...

Senaste veckorna har jag antingen varit förkyld, haft mens, eller båda i kombination, kroppsvärken är verkligen i sitt ässe! Det känns inte helt okej faktiskt, men det är väl bara att stå ut och ta till alla huskurer som finns.  Försöker hitta det ...

Jag vill ha fler dagar som idag. Frukost innan tio efter att ha vaknat av mig själv, ut och promenera i solen, inse att ångesten är näst intill obefintlig idag, komma in och äta lunch vid typ halv två, träna programmet jag fått av sjukgymnasten, du...