Eller hur man ska uttrycka sig.
Idag var min sista dag på jobbet på skolbibliotek. 
Jag känner att jag verkligen hade kommit in i gruppen, alla tyckte det var tråkigt att jag skulle sluta och kramades och önskade lycka till när jag åkte. Känns verkligen jättetråkigt att sluta. Hade som sagt kommit in i personalgruppen, jag hade lärt mig allt om biblioteket ordentligt, jag hade precis börjat lära känna barnen.

Och så mycket jobb jag har lagt ner i det rummet! När jag började skulle varenda bok omregistreras eller slängas. Vi slängde typ tretusen böcker, och fler blev kvar. Efter det var det tvunget att fixa sträckkoden på alla böcker, för det hade blivit fel när dom scannades första gången. Och nu dom senaste veckorna har jag jobbat på att genreindela alla skönlitterära böcker och ställa dom efter genre i hyllorna.
Det känns verkligen som att det är mitt bibliotek för jag har lagt så mycket arbete och kärlek på dom där böckerna. Jag vill inte sluta. Jag vill ha semester och sen komma tillbaka, men nu blir det inte så.
Det jag sa göra efter semestern är ju bra det också. Jag ska flytta hundra mil söderut och gå folkhögskola i ett år. Det blir nog helt magiskt det med! Men det här blir verkligen första gången jag inte har stabilitet i form av en förälder där.

När jag började lågstadiet hade alla sina föräldrar där. Första dagen på mellanstadiet var min pappa med då jag bytte klass en vecka efter skolstart. Högstadiet var dom inte där, visst. Men då kände jag min klass. När jag började gymnasiet var min far där, för han jobbar på den skolan jag gick på. Och nu har jag jobbat med min mamma i nästan ett års tid. 

Nu ska jag flytta jättelångt hemifrån. Jag kan inte bara ta bussen hem och gråta om jag får en ångestattack på grund av för mycket nya intryck. Men jag har Maria där. Och jag har två mostrar och en gammelmoster inte alldeles för långt ifrån, tar max en timme med buss och spårvagn till dom. Så det ska nog gå bra. Och blir det för mycket kan man alltid promenera i den stora helt underbara skogen bakom skolan. Eller stänga in sig på sitt oerhört vackra rum och sticka en strumpa eller två.
Jag tror det kommer bli bra, jag blir bara lite kaotisk när det är stora förändringar på gång.
Kan nog förtränga alla dom tankarna under sommaren, så mycket som kommer hända, och ta hela smällen när jag packar inför flytten istället.
Mina föräldrar hjälper mig i alla fall att flytta, så jag slipper flytta med tåg. Börjar en måndag och torsdagen innan packar vi in mitt liv i en liten Kia och kör hundra mil söderöver och slänger in mina saker i mitt nya hem. Lär träffa mina mostrar och kusiner lite den helgen också, det känns bra. Göra något normalt precis innan den stora förändringen känns bra. Kommer dock kännas konstigt att lämna dom för att åka och sova i min nya säng, med min nya rumskamrat.

Jaja, det där kommer bli hur bra som helst. Det är bara att ta en dag i taget så blir det bra!!

Ska se om lite serietittande eller liknande får mig på andra tankar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Imorse var jag glad trots att klockan ringde tjugo över sex. Äntligen var de två dygnen man måste vara hemma efter magsjuka över och jag skulle tillbaka till praktiken. Så taggad! När jag väntade på bussen började jag känna av kroppen, men tänkte att...

Termin tre på ämneslärarprogrammet på Göteborgs universitet innehåller en praktikperiod på en månad. Denna har just börjat, och dag två får jag självklart magsjuka, så igår kväll ville jag bara dö för magen var så urfuckad. Jag tillhör dock sorten so...

Det var över ett år sen jag skrev något senast, och jag insåg att jag har nog kanske saknat det lite, att skriva av mig.  Sist jag skrev hade jag ont och ångest, och det håller i sig. Men ångesten är inte över högskoleprovet längre, utan över kursl...

Senaste veckorna har jag antingen varit förkyld, haft mens, eller båda i kombination, kroppsvärken är verkligen i sitt ässe! Det känns inte helt okej faktiskt, men det är väl bara att stå ut och ta till alla huskurer som finns.  Försöker hitta det ...

Jag vill ha fler dagar som idag. Frukost innan tio efter att ha vaknat av mig själv, ut och promenera i solen, inse att ångesten är näst intill obefintlig idag, komma in och äta lunch vid typ halv två, träna programmet jag fått av sjukgymnasten, du...