När jag var yngre så dansade jag allt möjligt. Inte på en gång, men provade på en del.
Det var pyttedans, showdance, showjazz och showskola. Mycket show där, jag vet. Gjorde säkert något mer, men det är det där jag kommer ihåg.
I alla fall. På showskolan gick jag i typ början av högstadiet. Sjuan är jag typ helt säker att jag gick där. Kommer ihåg det från föreställningen vi hade, hur jag såg ut då. Men det hör inte hit!

På showdansen hade vi en helt underbar lärare. Hon var glad och entusiastisk och hon gav aldrig upp på oss. Det var också med den gruppen jag för första gången såg Moulin Rouge och vi satt ett gäng tjejer och bara grät och grät. Helt underbart.

Poängen med den här historien är det som hände ikväll. Jag och mamma skulle iväg på zumba, och mamma säger namnet på den som ska leda och jag känner igen namnet, det är ju min gamla danslärare!
När vi kom dit så fick jag det bekräftat, och när passet var slut tänkte jag att jag måste ju gå fram till henne och i alla fall se om hon känner igen mig. Innan jag ens hinner öppna munnen säger hon "Jag tyckte att det var du!" så ja. Hon kände igen mig, och det kändes grymt bra, det visar att man inte är en person som alla glömmer bort. Sen sa hon att våran grupp hade varit en underbar grupp, och blev lätt förvånad när jag nämnde att jag är nästan 20. Varken hon elelr jag tyckte det var så länge sen jag var i hennes showskolagrupp, men tydligen var det så.
Ja. Det var min lilla historia om hur jag träffade den bästa danslärare jag någonsin haft igen. 

Kan väl slänga in någon bild bara för att det är kul och för att det varit tomt på det ett tag när datorn varit död.

Börjar bli långhårig, men det gillas. 

Nej. Sudd. Haha åh humorn är på topp!

Nu har ni sett min underbart snygga handstil också.

Grattis.

Nu; Göra smoothie sen sova.