Så för lite drygt tre veckor sen satte jag in en p-stav för jag tänkte att det är nog en bra idé när en inte har så bra minne. Har ätit p-piller i fyra-fem år, och de senaste var, precis som staven, endast med gestagen så visste att jag klarade hormonet och sådär.

Första två veckorna med staven gick galet bra. Lite ont första veckan, men det är klart det gör ont när det trycks in något lika stork som en tändsticka genom ett hål i huden in i armen. Nu har min kropp dock börjat reagera på den. Elelr, nu och nu, för drygt en vecka sen. Det är inget farligt, och än så länge har jag sluppit blödningar helt, men det är lite halvdrygt att vara finnigare än jag någonsin var i tonåren. Men jag tänker att det troligen går över så småningom och att det är värt det i längden, jag ska väl ändå inte ha barn de närmaste tre åren. 
Dock lär jag ta ut den tidigare om det fortsätter såhär eller om jag få fler/jobbigare biverkningar. Visst, finnar är inte det värsta som kan hända, men de gör rätt ont så om det inte lägger sig inom säg... ett år? Jag vet inte, tills jag inte står ut längre, då åker den nog ut. Menmen, only time will tell if that happens! 
Nu tänker jag nog faktiskt gå och lägga mig. Optikerbesök imorgon och det känns som en bra idé att inte vara så trött i ögonen då.