Imorgon natt bär det av mot Åre och kongressen!
Har börjat packa lite grann och inser att jag kommer få sitta på väskan för att få igen den. Har packat för kanske en månad men ska bara vara borta en vecka. Lyckat!! Aja, kul kommer det bli i alla fall! Är grymt taggad!

Igår for jag till Teg för att träffa en kompis jag mött på nätet. Måste erkänna att jag var nervös innan, men det var helt i onödan! Han var precis lika härlig som han har varit på nätet, så det var ett lyckat möte!

Och nu fråga min fader mig hela tiden om jag ska fara till teg något innan jag far imorn. Jag typ "pappa, jag måste både städa och packa, hur tänker du att jag ska hinna med det?"
Men det hade varit trevligt.

Aja, nu ska jag fortsätta med att städa och packa så det inte blir så mycket att göra imorgon innan jag far.

Bild från första UNF-lägret jag var på. Det lyckades sammanfalla med Umeå Pride 2009. Kan inte fatta att det gått två år! Känns som igår. 

....är det en sån som bor inom EU?

Haha, älskar när man får bokstäver som blir spännande ord som säkerhetskod.

Jag var lite smånere.
Jag bestämde mig för att ringa till Nicole, och det måste vara det smartaste jag gjort idag.

Nicole; Hej, Nicole *låter jätteglad*
Jag; Haha hej det är Emilia

Nicole; Nämen hej! *fortfarande jätteglad*

Jag; Hihi vad glad du låter!! *börjar bli på bättre humör* 

Nicole; Ja, det är väl klart, det är ju du som ringer! *låter gladare och gladare*

Tack Nicole, du räddade min dag!!

I min umgängeskrets finns en del par. Jag vet att minst tre av de paren har varit tillsammans länge och är lyckliga.
Jag är väldigt glad för deras skull, och någon gång ibland önskar jag att jag hade det där de har.
Jag tycker jag förtjänar det. Jag förtjänar inte att bli slängd på marken som en smutsig trasa.  Ingen förtjänar det.
Ändå har det hänt mig. Mer än en gång.
Jag säger inte att jag letar, för det gör jag inte. Men någon gång ibland, då saknar jag någon som håller om mig när jag är ledsen och skrattar med mig när jag är glad. Någon som älskar mig och accepterar mig för den jag är.
Som det känns nu kommer det aldrig hända.

Bilder kommer senare

I skrivande stund sitter jag i sängen, grymt trött både i huvudet och i kroppen.
Har varit i Göteborg och på Metaltown. Det var grymt!
Torsdagkväll åkte vi hemifrån.
Vi var på tågstationen i tid, tåget skulle gå 19.46 Dom ropar i högtalarna att tåget ska komma 20 och nånting. Vi väntar ett tag till. Återigen ropar dom ut att tåget är försenat. Ännu mer.
En tim och 45 minuter efter att tåget egentligen skulle ha gått sitter vi äntligen på tåget och är på väg. Inte okej med försenade tåg. Dom körde inte ens in nästan något alls av tiden över natten, vilket dom brukar lyckas med.

I vilket fall. Istället för elva så kom vi fram ett på fredagen och det kändes väl… Ganska okej, vi skulle hinna ut till området för att se All That Remains. Vi vandrade till Shock för att byta pappersbiljetter till armband och inser att om vi ställer oss i den kön kommer vi inte vara framme förrän vid fem. Kön gick runt hela NK och måste ha varit minst 500 meter lång. Vi bestämde oss för att åka ut till Mölndal och min moster där vi skulle bo över helgen och fixa banden på plats i stället för på Shock. Sagt och gjort, vi tog spårvagnen ut och landade. Wille och Déa for ganska direkt till festivalbussarna för att åka ut till området, jag och Jojje stannade kvar en stund och åt något för att slippa betala dyr festivalmat. Kring fyra drog vi oss till bussarna och SATAN vilken lång kö. Vi märkte att några bara gick förbi så vi frågade en vakt vad vi som hade förköpta biljetter skulle göra. Han sa ”Gå genom kön och ta direkt till höger”. Vi gjorde som han sagt och hittade en mycket kortare kö. Istället för 300 meter var den kanske 15 meter. Grymt skönt! Det tog oss kanske tio minuter - en kvart att byta papper till band och ta oss på en av bussarna. Dock hade vi problemet att vår busschaffis inte hittade vägen till området, så han blev guidad och våra, inte så nyktra, medresenärer. Vi missade början av All That Remains, så en av killarna i sätet framför oss satte igång en av deras låtar för att få upp stämningen lite.
Vi hann i alla fall så att vi hann se lite av dom, och dom var grymma!
Sen vandrade vi runt lite, såg på Khoma och allmänt försökte ta oss fram till olika ställen. Tiden för System Of A Down närmade sig och vi ville stå ganska långt fram, så redan under At The Gates så började vi lirka oss längre in i folkmassan. Vi lyckades ta oss ungefär till där de sköter ljud och ljus, så vi hade fortfarande cirka 5000 personer framför oss.
Typ fem minuter innan de började spela så började folk trycka på hårt som satan bakifrån. Jag och Jojje som inte är särskilt långa och bara hade människor på minst 180 runt oss hade stora problem att hålla oss på fötter. Vi höll desperat i varandra och försökte ta oss längre bak för att slippa bli nedtrampade. Det gick inte. Det var som väggar runt oss. Mellan folks axlar såg vi andra små (till kroppsbyggnaden) tjejer som försökte ta sig bakåt, med lika liten framgång som vi. Vi började jobba i sidled istället. Det var ett stängsel med vakter vid ljud och ljustältet. Vi lyckades att ta oss dit och när SOAD hade spelat i bara några sekunder så blev vi äntligen räddade. Vakterna såg hur desperata vi var att komma därifrån och lyfte oss över stängslet så vi kunde vandra bakåt på den sidan. Tack!
Även fast vi nästan blev mosade så måste jag säga att det var en fin spelning. Vi såg den på skärmarna vid sidan av scenen, så vi fick se lite i alla fall.
När vi väl skulle ta oss hem så var det inte lite problem. Det var sagt att bussarna skulle sluta gå en viss tid. När vi lyckats ta oss in i busskön var det fyra minuter kvar och 2000 pers framför oss. Vi tänkte ställa oss i taxikön, som även den var väldigt lång och bara blev längre och längre eftersom folk gick dit från busskön. Vi bestämde oss för att gå. Bara det att det var ju inte direkt en kort väg från Göteborg Galopp in till centrum. Men vi vandrade på. Bara för att se buss efter buss efter buss åka mot området. Tydligen slutade inte bussarna gå när dom hade sagt att dom skulle sluta gå. Men vi fortsatte gå, för hur många extra bussar kunde dom ha? Hur många som helst verkade det som. Men vi visste aldrig om det var den sista som åkte förbi oss, så vi fortsatte gå. Vi provade ringa taxi, dom hade fullt upp och skulle inte kunna hämta oss förrän efter en halvtimme. Ingen av oss tyckte det var värt att sitta och vänta en halvtimme, så vi fortsatte gå. Fem ungdomar där en hade så ont i fötterna att hon knappt kunde gå och jag själv hade så ont i ryggen att jag mådde illa. Men vi vandrade på. Efter ett tag fick vi möte av en taxi. Detta var på en liten väg vid ett bostadsområde, och hon stannade vid oss och frågade om vi hade beställt en taxi. Det var inte vi utan några lite längre bakom oss som gjort det, men hon tipsade oss om att gå ut till vägen och försöka vifta in en taxi. Hon var inte stolt över att vara göteborgare den kvällen på grund av allt det kaos som bröt ut på grund av bussarna från festivalområdet.
Vi ställde oss vid vägen och viftade och viftade. I alla fall tio taxibilar for förbi. Till slut var det en som var på väg åt andra hållet som såg oss, vände och släppte in oss alla fem i bilen. Vi misstänkte att han gjorde det svart, men det var värt det. Vi slapp gå den långa vägen som var kvar till centrum, och väl där kunde vi ta spårvagnen ut till Mölndal. Halv fem på morgonen var vi hemma igen.

På lördagmorgonen (läs; eftermiddag) så vaknade jag av att Wille och Déa gick ut genom dörren. Strax efter försvann även min moster och Jojje och jag var ensamma i lägenheten. Mina kusiner hade båda fotbollsmatcher och min moster med sambo var och tittade på varsin.
Jag mådde rent åt helvete av anledning jag inte visste om. Men efter frukost, en dusch och ett par värktabletter så blev det lite bättre. Men inte tillräckligt, så jag la mig ner en stund och efter middagen kunde vi äntligen fara ut till området igen. Vi han precis till Avenged Sevenfold som var i princip enda anledningen att Jojje for över huvud taget till Metaltown. Dom var mycket fina.
Sen vandrade vi runt och köpte lite tröjor och sånt innan vi försökte ta oss fram för att se lite på Korn. Det var omöjligt att ta sig fram alls. Vi hörde lite av musiken, men inte tillräckligt för att det skulle vara värt att stå kvar, så vi tog bussen hem. Efter busskaoset på fredagen hade de fixat cirka 80 nya bussar och han som anordnade det hela hade ”Ringt vartenda jävla bussbolag söder om Stockholm”. Citerat från GP.
Så vi tog oss hem utan problem. Vi var hemma vid tolv kanske. Men eftersom vi bara hade en nyckel och Wille och Déa inte kommit hem än så satte jag mig och kollade på en film för att vara vaken till dom kom hem, vilket var vid tjugo över två. Då fick jag springa ner och låsa upp åt dom, sen kunde jag äntligen få sova.

Igår, söndag, så skulle vi fara hem. Jag vaknade vid elva, gick upp och åt vid tolv då Jojje också vaknat. Vi packade våra saker sen satt vi i köket och umgicks med min moster och mina kusiner. Vid två kom Wille och Déa upp och åt och packade. Vi skulle in till stan och gå på Shock innan vi skulle fara hem, så det blev lite bråttom. Dock hann vi in i tid och vandrade runt lite på Shock innan vi gick på Subway och köpte middag och sen gick mot tåget som skulle gå 17.00 Och vi kom iväg i tid! Helt otroligt. I Stockholm fick Jojje och jag sällskap av en trevlig dam som skulle ut och typ fjällvandra eller något åt det hållet. Det var en mysig resa i alla fall.
Imorse kom vi fram till Umeå ungefär kvart i sju och blev hämtade av min mor. När jag kom hem åt jag frukost för att sen gå och lägga mig för att försöka sova tre timmar till. Jag somnade väldigt fort och fem timmar senare vaknade jag. Så kan det gå.

Nu har jag bestämt bio med Bobo ikväll och vi ska se senaste pirates-filmen. Det kommer bli underbart! Så nu ska jag försöka ta mig upp och äta lite och kanske ta en dusch så jag vaknar till. Kan behövas!

Min bror gick ut nian idag, så jag var på hans avslutning. Det var väldigt mysigt och hans lärare tror att han kommer ersätta trummisen i Meshuggah så småningom.

Förövrigt har han mycket bättre betyg än jag hade när jag gick ut nian, vilket inte känns helt okej, men så kan det gå! Jag var bättre än han i matte i alla fall... x)

Imorgon är det i alla fall skolavslutning för min del och sen på kvällen bär det av till Göteborg och metaltown! Är så grymt peppad så det går inte att beskriva. 
Och snart kommer syster hit så ska vi färga hennes hår.
På tal om att färga hår, färgade för första gången utväxten på dreadsen igår. Det är inte det lättaste jag har gjort, men det krävs mycket mindre färg i alla fall! Och det blev grymt bra. Nu har jag rätt färg på håret igen!  Känns bra. Nu ska jag bara lyckas fixa dreadsen också så dom är snygga.... Det kan bli spännande.

Nu är det officiellt. Jag ska på kongressen!! *happiiiface*

Jag har fått bekräftelsemejl, står med på busslistan om vilka som ska med kongressbussen och har betalat deltagaravgiften. Fan så skönt!!!

Är så glad så det finns inte, har peppat så länge och blev så besviken när jag inte kunde fara. Så kan jag ändå!!! Ååh, lycka!

Så glad är jag just nu!!! :'D

Så glad att jag behöver ett sugrör

Haha, duktigt Emilia.

Igår var jag ju då på club 5ive med Johanna och Filip. Väl där träffade vi en massa människor vi känner. Och självklart är den enda av oss som lyckas välta ut dricka jag som var nykter... Men det blev en lyckad kväll ändå med massa dans och umgås. Mycked lyckad kväll, kommer göras om!! Och det ganska snart hoppas jag. 

Och bara för att jag itne har fått bilderna från när syster och jag gjorde oss i ordning så lägger jag upp lite bilder från i fredags när paula målade på mig och fotade. Det blev mycket fina bilder och syster smet in på ett hörn.

Måste säga att jag blev extremt nöjd.