Flicka från sexårs; Varför har du så kort hår?
Jag; För att jag klippte av allt

Hon; Varför då?

Jag; För att det kändes rätt

Sen stod hon och tittade fundersamt på mig en stund innan hon sprang iväg.

Jag älskar barn.

Eller rättare sagt sex dagar senare.

Jag har börjat vänja mig vid att ha håret så kort, trivs helt okej i det även om jag inte lär behålla det så kort. Det får växa ut och i sommar kommer det nog vara ganska lagomt eller så. 

Hobby nummer ett just nu är att dra handen över huvudet, så galet mysigt!
Har bara fått positiva reaktioner, en helt främmande kvinna hos sjukgymnasten tyckte att jag hade helt rätt huvudform för det och sjukgymnasten själv sa att hon hade svårt att ta bort ögonen från det för jag var så söt. Så, ja. Det var inte fel helt enkelt!
Och jag saknar inte mina dreads alls. Inga mardrömmar om det och så, så det var nog rätt tillfälle att göra det här. 

Så fort bror och Ebba har röjt undan i köket ska jag upp och baka bröd sen blir det nog melodifestivalen för mig ikväll. 

Har funderat över en grej ett tag och i söndags blev det av.. Och Anneli kom hit och hjälpte mig.
Bilderna får tala för resten!

Som bilderna ganska tydligt visar så kapade jag alltså av mig allt hår i söndags kväll. Körde tre millimeter på trimmern, så det är väl där någonstans håret är nu, dock tycker jag att jag känner en längdskillnad redan nu när jag drar händerna över huvudet mot för i söndags, mitt hår växer ganska fort.

Så ja, så kul kan man också ha det!

I helgen hade vi för övrigt årsmöte med både UNF Rumpnissarna (vars styrelse jag suttit i i tre år) och UNF Gaymers (nystartad spelinriktad förening). Rumpnissarnas möte var sådär en fyra och en halv timme långt, och Gaymers var på en knapp timme. Jag sitter numera inte i Rumpnissarnas styrelse längre, och har flyttat över till Gaymers styrelse som ledamot den här gången. Ser det som nedtrappning för att nästa år inte sitta i någon styrelse alls. Mycket spännande!

Nu ska jag återgå till att klicka runt lite tror jag..

Idag är det den fjortonde februari. En helt vanlig torsdag.

Men av någon anledning så har någon bestämt att just idag, av alla dagar, så ska man visa lite extra mycket kärlek.

Och varför? Jo, folket måste konsumera mera. Fast egentligen måste vi inte det. Jag hatar dagar som denna, alla hjärtans dag. Vad är grejen? Visa lite extra kärlek varje dag istället för bara en dag om året. Eller bara någon random dag kanske, det blir som trevligare då. Istället för något framkrystat på just "alla hjärtans dag". Ett så utomordentligt fånigt påhitt.

Jag tänker då se dagen för det den är; En helt vanlig jävla torsdag, halvvägs in i februari.

Nu ska jag snabbgå igenom barnböckerna så dom står rätt. Som varje dag.

"Mr and Mrs Dursley, of number four, Privet Drive, were proud to say that they were perfectly normal, thank you very much."

Denna mening gör mig lika salig varje gång jag läser eller hör den.

Jag klarade mig en månad och nu kände jag att jag måste läsa Harry  Potter-böckerna igen. Jag klarar mig helt enkelt inte utan dom. Så då är det ju bra att vi har dom i biblioteket jag jobbar på! Åh denna lycka.
Nu ska jag återvända till Privet Drive.

När jag var yngre så dansade jag allt möjligt. Inte på en gång, men provade på en del.
Det var pyttedans, showdance, showjazz och showskola. Mycket show där, jag vet. Gjorde säkert något mer, men det är det där jag kommer ihåg.
I alla fall. På showskolan gick jag i typ början av högstadiet. Sjuan är jag typ helt säker att jag gick där. Kommer ihåg det från föreställningen vi hade, hur jag såg ut då. Men det hör inte hit!

På showdansen hade vi en helt underbar lärare. Hon var glad och entusiastisk och hon gav aldrig upp på oss. Det var också med den gruppen jag för första gången såg Moulin Rouge och vi satt ett gäng tjejer och bara grät och grät. Helt underbart.

Poängen med den här historien är det som hände ikväll. Jag och mamma skulle iväg på zumba, och mamma säger namnet på den som ska leda och jag känner igen namnet, det är ju min gamla danslärare!
När vi kom dit så fick jag det bekräftat, och när passet var slut tänkte jag att jag måste ju gå fram till henne och i alla fall se om hon känner igen mig. Innan jag ens hinner öppna munnen säger hon "Jag tyckte att det var du!" så ja. Hon kände igen mig, och det kändes grymt bra, det visar att man inte är en person som alla glömmer bort. Sen sa hon att våran grupp hade varit en underbar grupp, och blev lätt förvånad när jag nämnde att jag är nästan 20. Varken hon elelr jag tyckte det var så länge sen jag var i hennes showskolagrupp, men tydligen var det så.
Ja. Det var min lilla historia om hur jag träffade den bästa danslärare jag någonsin haft igen. 

Kan väl slänga in någon bild bara för att det är kul och för att det varit tomt på det ett tag när datorn varit död.

Börjar bli långhårig, men det gillas. 

Nej. Sudd. Haha åh humorn är på topp!

Nu har ni sett min underbart snygga handstil också.

Grattis.

Nu; Göra smoothie sen sova.

Jag har nu fått en ny laddare till min fina dator, så från och med igårkväll kan ajg använda min egen dator till saker och ting. För tillfället är jag dock på jobbet så använder den ändå inte, haha.
Om fem minuter sätter jag mig i bilen för att först åka till Midgård och lämna mamma som ska göra något med facket och hämta Ebba, sen ska jag till sjukgymnasten. Ebba ska med så hon hittar dit när hon själv ska dit.

Kanske leker lite emd min dator när jag kommer hem och typ lägger upp lite bilder från den senaste tiden när jag varit utan.
Nu ska ajg börja avsluta här i alla fall, stänga biblioteket och så.

Jag är inte som dom andra barnen. Detta insåg jag såklart för länge sen, men tänkte lite på det nu.

Jag dricker inte alkohol. Jag varken röker eller snusar. Jag ser inte anledningen till någon av dessa saker.
Krogen är jag inte särskilt förtjust i, gick itne dit förrän ett halvår ungefär efter att jag fyllde arton. Det har inte blivit fler gånger efter det. Men en hemmafest kan jag tänka mig att gå på. Dock är det jag helst vill göra på helgerna att sitta hemma i en fåtölj framför brasan med en bok och en kopp varm choklad.

Jag läser ut en bok på 423 sidor på en helg, börjar på fredag eftermiddag och är klar söndag strax efter middagen. Och då hinner jag ändå med andra saker också, som att baka bröd mellan nio på morgonen och tre på eftermiddagen en lördag.

Jag jobbar som biblioteksassistent och älskar det. Jag har ju flera tusen världar i samma rum! Och har jag gjort klart mina arbetsuppgifter för dagen så sätter jag mig antingen med en bok eller som nu, med en stickning. Den började jag med för ett par dagar sen men kom igång med den ordentligt idag. Tänkte göra ett par handledsvärmare för det är så förfärligt kallt här inne. En tjej kom in och sa "va, stickar du?" Jag tyckte att ja, något måste jag ju göra. Hon tyckte det var coolt och fortsatte fråga saker.
Flera barn har frågat mig om mina dreads. Och så har dom frågat om jag har barn. När jag sa nej blev frågan "jaha.. ehm..... Hur gammal är du?" Jag antar att hon tyckte att jobbar man så är man gammal och ska ha barn, eller något sånt. Jag vet inte. Hon verkade förvånad när jag sa nitton i alla fall.

Nej nu försvann jag från ämnet. Men det är kanske inte så konstigt när man inte kan sova på nätterna, tröttheten tar överhanden...
Nej, nu ska jag fortsätta på min stickning, slutar jobbet om 25 minuter och sen ska jag på möte.

Bilder kommer inte på fråga i mina inlägg ett tag framöver, måste bestämma om jag ska laga min dator elelr köpa en ny, och det beslutet kan ta ett tag. Fram till dess är jag fast med jobbdatorn och mammas bärbara hemma.