Helgen i Lycksele var lyckad.
Min förkylning blev galet mycket värre natten till lördag och sängarna och kuddarna var inte bra för dålig rygg och nacke. Men att spela i orkester är verkligen kul.
På lördagens konsert var det kanske 60-70 pers och kollade. På söndagens konsert i Storuman var vi fler på scenen än i publiken vilket var lite kul, men det gick bra ändå. Väldigt mysiga låtar var det i alla fall. 
På bussen hem satt jag och pratade med pojke en stund, mycket mysigt. Har svårt för att prata i telefon i vanliga fall, men inte med honom. Det känns bra.
I alla fall, vi började prata om Dia Psalma som kör sista turnén nu. Jag laddade ner det albumet dom kör mest från  och har nu återfunnit min kärlek till dom. Så underbar musik. Och texterna får en verkligen att tänka till. Bara att jag eventuellet, möjligtvis, kanske, om jag har tur kan fara ner i landet och se dom med pojke gör mig väldigt lycklig. Hoppas jag kan spara ihop tillräckligt till det.
Slänger in den första låten jag någonsin hörde med dom. Så sorglig text, men värd att tänka på.