Det kom in en pojke i ettan med en bok. Han hade råkat tappa den, och den hade lossnat från pärmen och en sida var riven. Han bad mig laga den, och självklart gjorde jag det. Han sotod och tittade över min axel, och efter ett tag tog han saxen och hjälpte mig klippa tejpen. Sen tog han också tejpen och tog över lagningen helt. Det blev hur bra som helst, och under tiden pratade vi lite grann, och han sa flera gånger att det verkligen inte var meningen, han hade råkat tappa den. Och ajg sa flera gånger att det gör inget, jag kan ju laga den, och det är så lätt att tappa böcker, speciellt en som är så stor som den här var.

Så var det en flicka som inte fick ordning på böckerna, dom bara rasade i hyllan för henne, då sa jag att låt det bara vara, jag fixar det sen. Då sa pojken som hjälpte mig att vad bra det är att jag kan så mycket.
Han gjorde min dag.

I eftermiddag sätter jag mig på bussen till Skellefteå för att gå på Distriktsårsmöte. En hel helg med underbara människor, möten som är galet fram och tillbaka och lätt flummiga men är formella på papper och en dag på Leos lekland. Jag är galet taggad!

Finns inte mycket som skulle kunna göra dagen bättre, faktiskt. Jag är nöjd med min tillvaro.

Nu ska jag snart vandra in i personalrummet för förmiddagsfika.