När jag vaknade imorse kände jag direkt att jag inte borde gå upp. Så fort jag öppnade ögonen insåg jag att det skulle bli en dålig dag. Det visade sig att jag hade rätt.

Det börjar redan när jag ska koka gröt till frukost. Havregrynen flyger över hela köket, jag fastnar i decilitermåtten som självklart är i metall och ramlar ur skåpet och skramlar jättemycket. Screw this. Och det slutar inte med oturen hemma, utan den följer mig självklart till skolan.

Jag kommer fram till mitt (Seans) skåp så öppnar jag det med nyckeln som jag fäst på min mobil för att inte tappa bort den. Jag lägger telefonen med nycklarna på en hylla i skåpet för att kunna ta av mig jackan och skorna ordentligt. Jag tar min väska, stänger skåpet, låser. Jag går tre meter och inser att "helvete. Nyckeln är kvar i skåpet." Jaja, Sean kommer säkert idag och han har nyckel. Tänker inte mer på det.
Sätter mig utanför musikdatan och väntar på att lektionen ska börja, är 40 minuter tidig, som vanligt. Stefan kommer en stund efter mig, vi kör vår vanliga "vad sen du är" och allt verkar som det ska. När man kan komma in med koden i klassrummet så går vi in och sätter oss där. Några av dom andra pojkarna kommer in. Vår lärare kommer precis i tid. Aldrig ett gott tecken! Grejerna vi ska använda funkar inte så vår lektion blir inställd. Screw this.
Jag sitter kvar en stund ändå för att titta klart på ett avsnitt av the L word för att sen gå upp en våning och vänta på Sean utanför hans lektionssal.
Jag sitter där en stund och när han kommer ut säger jag "Bra att du är här! Jag låste in nyckeln!" Han bara tittar på mig och småskrattar lite.  Visade sig att han glömde nycklarna hemma. Han hade tänkt "ska jag vända? Nej, Ämmäh har nycklar" och fortsatt gå. Där var jag alltså. Med nycklar, telefon, jacka och skor inlåsta i skåpet. Screw this.
Vi går mot mattesalen medan vi diskuterar hur vi ska lösa vårat problem. Fördet första måste vi få tag i en telefon så Sean kan ringa sin mamma och se om hon kunde komma till skolan med nycklarna. Efter ett tag kom Filip fram och sa nåt i stil med "Ni har pratat om att låna en telefon i tio minuter men inte tänkt på att jag har en?" och lånar oss sin telefon. Vi har tur, Seans mamma kan komma med nycklarna. Men jag är fortfarande utan skor till efter lunch.
Så, jag frågar runt om någon råkar ha ett par skor extra, men ingen som har det. Slutade med att jag gick i bara strumporna till matsalen, och det var kallt! Och blöt som satan om fötterna. Screw this.
I matsalen hände det enda roliga på hela dagen. Jag och syrran hade lyckats klä oss likadant utan att prata ihop oss. Busigt!
Sen var det att springa tillbaka till skolan. Utan skor. Kallt som satan och stenar som fastnar i strumporna. På svenskalektionen fick jag i alla fall tillbaka min telefon och mina nycklar, så jag kom in i skåpet. Och fick låna torra strumpor av syrran. Det var ju positivt i alla fall!
På historian insåg jag att jag är en idiot som inte lyckats bli klar med allt och måste jobba jävel för att komma ikapp. Screw this.
Japanska sen, det var kul som vanligt. Min lärare är söt. Yoko o mimashou!
Hoppade över både flöjten och kören på grund av huvudvärk. Och nu sitter jag här. Tro inte jag haft en såhär dålig dag någonsin tidigare i hela mitt liv! Usch.

SCREW THIS!

 

Mair

2 mars 2011 10:58

Lilla mämmäh du e då expert på att förstora småsaker. :)

http://mair.blogg.se

Ämmäh

2 mars 2011 21:42

Det också
Men gå utan skor och jacka när det är minus ute själv så får du se hur kul det är :o

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Imorse var jag glad trots att klockan ringde tjugo över sex. Äntligen var de två dygnen man måste vara hemma efter magsjuka över och jag skulle tillbaka till praktiken. Så taggad! När jag väntade på bussen började jag känna av kroppen, men tänkte att...

Termin tre på ämneslärarprogrammet på Göteborgs universitet innehåller en praktikperiod på en månad. Denna har just börjat, och dag två får jag självklart magsjuka, så igår kväll ville jag bara dö för magen var så urfuckad. Jag tillhör dock sorten so...

Det var över ett år sen jag skrev något senast, och jag insåg att jag har nog kanske saknat det lite, att skriva av mig.  Sist jag skrev hade jag ont och ångest, och det håller i sig. Men ångesten är inte över högskoleprovet längre, utan över kursl...

Senaste veckorna har jag antingen varit förkyld, haft mens, eller båda i kombination, kroppsvärken är verkligen i sitt ässe! Det känns inte helt okej faktiskt, men det är väl bara att stå ut och ta till alla huskurer som finns.  Försöker hitta det ...

Jag vill ha fler dagar som idag. Frukost innan tio efter att ha vaknat av mig själv, ut och promenera i solen, inse att ångesten är näst intill obefintlig idag, komma in och äta lunch vid typ halv två, träna programmet jag fått av sjukgymnasten, du...