Dom flesta har råkat ut för dom, även dom som själva är en. Dom så kallade "väsksittarna".
Du sitter på bussen, platsen bredvid var tom, så du ställer din väska där. Två hållplatser senare hoppar det på någon, oftast en äldre person, och spanar in platsen bredvid dig, för du ser ju inte så farlig ut. Personen i fråga ser att det tydligt ligger en väska på sätet. I dom fall du ser att en person ska sätta sig bredvid tar du självklart undan väskan. Det är rent hyffs. Men dessa "väsksittare" har inget hyffs. Dom kan inte artigt fråga om platsen är ledig/be dig flytta väskan, utan dom gör det som get dom deras namn; dom sätter sig rakt på väskan utan någon som helst hänsyn till att du eventuellt har en dator i den som kan gå sönder av att man sätter sig på den. Eller att du eventuellt har något jätteviktigt pappersarbete som knölas eller till och med går sönder för att dessa idioter inte kan vanligt hyffs. Om dom mot förmodan inte märkt att det ligger en väska på sätet och sätter sig på den av misstag så reser dom sig inte heller upp, utan sitter kvar, på väskan. Om du då drar i din väska för att en främmande människa inte ska sitta och fisa på den så blänger dom argt på dig, som om det vore du som gjort fel!
Så, vad tycker vi om dessa väsksittare? Förtjänar dom att slängas av bussen?
Ja!
Förtjänar dom att slängas av bussen gång på gång tills dom lär sig att man inte sätter sig på andras väskor, utan snällt ber en att flytta åp väskan?
Ja!

Såg en stackars tjej råka ut för en sur tantväsksittare på bussen idag. Nästan den värsta sorten.
Vi måste enas mot dessa hemska varelser!
Är du med mig?

När jag vaknade imorse kände jag direkt att jag inte borde gå upp. Så fort jag öppnade ögonen insåg jag att det skulle bli en dålig dag. Det visade sig att jag hade rätt.

Det börjar redan när jag ska koka gröt till frukost. Havregrynen flyger över hela köket, jag fastnar i decilitermåtten som självklart är i metall och ramlar ur skåpet och skramlar jättemycket. Screw this. Och det slutar inte med oturen hemma, utan den följer mig självklart till skolan.

Jag kommer fram till mitt (Seans) skåp så öppnar jag det med nyckeln som jag fäst på min mobil för att inte tappa bort den. Jag lägger telefonen med nycklarna på en hylla i skåpet för att kunna ta av mig jackan och skorna ordentligt. Jag tar min väska, stänger skåpet, låser. Jag går tre meter och inser att "helvete. Nyckeln är kvar i skåpet." Jaja, Sean kommer säkert idag och han har nyckel. Tänker inte mer på det.
Sätter mig utanför musikdatan och väntar på att lektionen ska börja, är 40 minuter tidig, som vanligt. Stefan kommer en stund efter mig, vi kör vår vanliga "vad sen du är" och allt verkar som det ska. När man kan komma in med koden i klassrummet så går vi in och sätter oss där. Några av dom andra pojkarna kommer in. Vår lärare kommer precis i tid. Aldrig ett gott tecken! Grejerna vi ska använda funkar inte så vår lektion blir inställd. Screw this.
Jag sitter kvar en stund ändå för att titta klart på ett avsnitt av the L word för att sen gå upp en våning och vänta på Sean utanför hans lektionssal.
Jag sitter där en stund och när han kommer ut säger jag "Bra att du är här! Jag låste in nyckeln!" Han bara tittar på mig och småskrattar lite.  Visade sig att han glömde nycklarna hemma. Han hade tänkt "ska jag vända? Nej, Ämmäh har nycklar" och fortsatt gå. Där var jag alltså. Med nycklar, telefon, jacka och skor inlåsta i skåpet. Screw this.
Vi går mot mattesalen medan vi diskuterar hur vi ska lösa vårat problem. Fördet första måste vi få tag i en telefon så Sean kan ringa sin mamma och se om hon kunde komma till skolan med nycklarna. Efter ett tag kom Filip fram och sa nåt i stil med "Ni har pratat om att låna en telefon i tio minuter men inte tänkt på att jag har en?" och lånar oss sin telefon. Vi har tur, Seans mamma kan komma med nycklarna. Men jag är fortfarande utan skor till efter lunch.
Så, jag frågar runt om någon råkar ha ett par skor extra, men ingen som har det. Slutade med att jag gick i bara strumporna till matsalen, och det var kallt! Och blöt som satan om fötterna. Screw this.
I matsalen hände det enda roliga på hela dagen. Jag och syrran hade lyckats klä oss likadant utan att prata ihop oss. Busigt!
Sen var det att springa tillbaka till skolan. Utan skor. Kallt som satan och stenar som fastnar i strumporna. På svenskalektionen fick jag i alla fall tillbaka min telefon och mina nycklar, så jag kom in i skåpet. Och fick låna torra strumpor av syrran. Det var ju positivt i alla fall!
På historian insåg jag att jag är en idiot som inte lyckats bli klar med allt och måste jobba jävel för att komma ikapp. Screw this.
Japanska sen, det var kul som vanligt. Min lärare är söt. Yoko o mimashou!
Hoppade över både flöjten och kören på grund av huvudvärk. Och nu sitter jag här. Tro inte jag haft en såhär dålig dag någonsin tidigare i hela mitt liv! Usch.

SCREW THIS!