När jag kom hem från Jojje i söndags kände jag mig lite hängig, men tänkte inte så mycket på det. Konstant förkylning är en del av min vardag.
For till skolan igår trots att jag kände mig hemsk, men förkylning räknas inte som sjukdom. Dumt enligt mig.
Hela dagen mådde jag dåligt och var yr. Hade ont i varenda led i hela kroppen, hade problem att stå upp ens i fem minuter.
När jag äntligen var smart nog att fara hem så gick jag och satte mig i soffan, frös så drog en filt över mig. Fortfarande yrsel så fort jag var mer upprätt än liggande. 
Mina föräldrar kom hem och tyckte jag såg eländig ut. Pappa kände på pannan och sa att jag hade feber. Det visste jag redan, det kändes i hela kroppen. Bestämde mig för att kolla hur mycket. 38,8. Så hög feber har jag inte haft sen jag svimmade förra vintern. Det förklarade yrseln och värken jag haft hela dagen.
Så idag fick jag vara hemma. Blir hemma imorgon också. Förhoppningsvis är det inte mykoplasmasaken som tydligen går som en epidemi just nu. Är det det så kan det bli lunginflammation och det kändes väldigt jobbigt.
Måste bli frisk tills megahelgen! Och den är nästa helg. Håller tummarna för att vara frisk till dess, annars lär det ta ett tag innan jag får träffa pojke igen, och det kändes jobbigt.
Aja. Se på film och slå ihjäl lite tid.

Bye.