För en vecka sen låg jag hemma och mådde så illa att jag grät mig genom nätterna.
Jag lyckades bli frisk, gick två dagar i skolan för att sen igen, igår bli sjuk. Förkylning denna gång och jag har så ont i halsen att jag bara vill ta livet av mig.

Så. Vilket av detta är egentligen värst? Personligen anser jag att ont i halsen är värre än illamående. Vid illamåendet kan man spy så är livet lite lättare igen, tills illamåendet sätter igång igen. Mitt halsont går inte över hur mycket te jag än dricker och knarkar halstabletter och honung gör jag också. Jag kan inte prata för det gör så in i helvetes ont.
Hade mycket hellre legat och spytt hela veckan, då hade jag kanske gått ner ett par kilo också :p Skämt åsido, jag föredrar att ligga och spy än att ligga täppt i näsan, ont i halsen och huvud som känns som att det väger ett ton. Blir nog ingen skola för Emilia imorgon. Jag missar alldeles för mycket. Det suger getballe. Jaja, nu ska jag försöka göra japanskan, utifall att förkylningen får för sig att släppa iväg mig imorn.