Sista avsnittet av Williams Lista idag!

Sorgligt att det inte var fler avsnitt, men dom som har varit har varit underbara.

Några introlåtar till olika barnprogram, svenska översättningen.
Jag såg på näst intill alla dom här programmen när jag var yngre, alla utom My Little Pony Tales. 

Jag blir aldelles varm inombords när jag ser sånt här.

Den skriftliga examinationen har lagts upp på universitetets hemsida. Jag har till den femte december på mig att göra den, men har absolut ingen ork att ens börja göra klart dom sista kapitlena i japanskaboken. Det är fyra kapitel som jag inte har gjort, som jag egentligen borde ha gjort för fler veckor sedan. Jag borde ha övat hiragana och katakana i alla fall en liten stund varje dag. Jag borde ha börjat skriva på uppgifterna igår.
Men jag är så galet slut på kvällarna så jag vet inte var jag ska ta vägen. Vardagar är alltså ganska körda numera. Igår hade jag en sån huvudvärk att jag knappt kunde röra på mig, än mindre försöka studera.

Men det där är bara undenflykter. Jag har bara jobbat i en vecka, innan det gjorde jag ingenting hela dagarna. Även om uppgiften inte hade kommit ut innan jag fick arbete så kunde jag ha pluggat flera timmar om dagen. För den fysiska orken fanns där. Men jag är helt enkelt en lat sistaminutenmänniska. Jag lämnar alltid in saker sista dagen eller lite för sent, det är så jag fungerar. Under min period som universitetsstuderande på distans har jag i alla fall varit i tid med allt, inte en enda uppgift har varit sen. Men den senaste gjorde jag i sista minuten. Jag satt på tåget och gjorde kapitlena och gick upp tidigare än alla andra i lägenheten dagen efter för att skriva meningarna som skulle in. Spelade in när dom andra åt frukost. Min lathet blir bara värre, så kommer inte läsa steg två nästa termin, fast jag egentligen skulle vilja. Jag är helt enkelt för lat. 
Jag önskar verkligen att det fanns något som gav mig all den energi jag behöver för att klara av att ha ett heltidsjobb och dessutom en kurs på sidan av, men det finns inte. Speciellt inte nu när det är ett konstant mörker utomhus. Usch, kan det inte komma lite snö snart så vi får det lite ljusare? Den fina delen av hösten är förbi och nu längtar jag mer än någonsin efter vinter och snö. 

Får väl utnyttja min IKSU-kort och sitta i deras ljusrum lite helt enkelt. Och träna massa. Vad tror vi? Kommer det fungera?
Jag försöker övertala alla i mitt huvud att det kommer fungera, men det är en majoritet som säger "lägg dig i soffan" eller "tänd en brasa och sätt dig i fåtöljen med en ljudbok". Och när jag är såhär så vinner dom. Nästan jämt. Jag tar mig iväg på Zumba en gång i veckan. Men det är bara för att mamma följer med och både hon och pappa peppar mig som satan. jag vet inte vad jag skulle göra utan dom. Förmodligen låta mig själv förfalla ganska ordentligt. 

För tillfället känner jag inte att jag har så mycket att kämpa för. Jag är ganska ensam. 

Jag har underbara vänner som bryr sig om mig och jag bryr mig om dom. Jag har ett jobb jag trivs på och kollegor som är helt underbara. Jag har två föräldrar som varit gifta i nitton och ett halvt år och fortfarande älskar varandra och mig och min bror. Jag har min bror som är typ den bästa bror man kan önska sig. 

Trots alla dessa underbara människor känner jag mig allt för ofta ensam. 
Jag skyller på höstmörkret. Eller egentligen på årstidsändring. Jag är en sån som blir nedstämd nästan varje gång årstiderna ändrar sig. Så det går väl över snart, men börjar vara less på det. 

Okej, Emilia. Nu gör du något åt din höstdepression.

Börja träna oftare.

Försök att åtminstone någon gång ta dig till ljusrummet.

Unna dig stunder framför brasan med en kopp choklad och ljudbok, men bli inte sittande hela kvällarna om du har saker som måste göras.

Umgås med dina vänner så mycket du kan. 

Klara av japanskakursen för en känsla av att du åstadkommit något.

Fem punkter som skule göra tillvaron mer uthärdlig. Det kan väl inte vara så jävla svårt. Eller?