Lämnar nu, med lät ångest, tonåren bakom mig.
Idag fyller jag tjugo och får också allt ansvar somföljer med det. Vad för ansvar det nu är...

Allt börjar kosta. Det blir dyrare på bussen, kommer kosta att gå på vårdcentralen, till tandläkaren, till sjukgymnasten...

Men jag kommer också in överallt. Utom där dom eventuellt har 21-årsgräns, men det kan inte vara på så extremt många ställen. 
Jag välkomnar dessa år som börjar på 2, men som sagt med lätt ångest. Jag är vuxen på riktigt nu, och har börjat fundera på vad jag verkligen vill med mitt liv. Egentligen vet jag, men måste tänka om en andra och tredje gång så jag är helt säker. 
Jag har två månader kvar på mitt jobb, jag letar lägenhet för fullt. Jag kommer nog inte söka till Wendelsberg och jag har ingen aning om vad jag ska göra till hösten. Kanske gå någon strökurs på universitetet, om jag hittar någon intressant. 
Jag hoppas på att allting löser sig, men det gör det säkert. Det gör det ju för det mesta, åtminstone brukar det göra det för min del.