Gayfika på Wayne's och sushi till middag. Hade bara kunnat bli bättre om ceasar varit här.

Då ska vi se, dagens ämne. Min bästa vän.

Först ska vi väl kanske gå igenom hur jag ser på folk?

Det finns dom man vet vilka dom är, inte mycket mer än så. Sen ytligt bekanta. Dom man eventuellt hälsar på och pratar med om man råkar sitta vid samma bord någon gång av någon anledning. Sen kommer kompisar. Du har kul med dom, hälsar oftast med en kram och såna saker, men dom vet egentligen inte så mycket om dig. Sen kommer ens vänner. Dom vet det mesta om dig, men inte riktigt allt. Dom du faktiskt känner dig liksom säker med, dom du låter sova i din säng. Sen dom nära vännerna. Dom som vet allt. Du litar på dom i alla väder, oavsett vad. Du finns alltid där för dom.
Det är mina steg för vänskap. Men det finns i mitt liv en vänskap som går ännu djupare. Den vännen, är min blodsyster.

Vi har inte samma föräldrar, och vi är inte släkt på något sätt, men vi kallar varandra för syster ändå, för kärleken till varandra går så djupt. För ett och ett halvt år sen drog vi den väldigt fina saken och skar upp handflatorna och tryckte dom mot varandra. Inte det smartaste, jag vet, men sen dess är vi då blodsystrar.

Hon vet allt som händer i mitt liv, hon vet alltid när jag mår dåligt, eller när jag mår bra. Hon ser direkt om något är fel och vet oftast vad det är utan att behöva fråga. Därför väljer jag att skriva om henne. Hon är mitt allt, en som jag verkligen litar på i vått och torrt. Henne kan jag skratta med, gråta med, bara sitta och vara tyst med.

Johanna, jag älskar dig.

Under den tiden vi båda var blonda. Ett och ett halvt år sen?


 


Bara några veckor sen när hon var här och vi bastade. Oförglömlig helg.


 

Förra julen. Hon är så söt.

Typ en asgammal bild på oss två. Syster till vänster. Det måste vara i alla fall ett och ett halvt år sen. Kanske till och med två.