Den som sa att diamanter är en flickas bästa vän har aldrig tagit en lång varmdusch.


Idag är det tydligen dags att berätta om mina syskon. Så då gör jag väl det.

Cirka tre veckor innan min tvåårsdag föddes min yngre bror. Han var det finaste som fanns "Lillam" hette han i mitt tvååriga huvud. Vi växte upp våra första fyra år tillsammans i samma rum, vilket ledde till sina tvister, men innerst inne älskar vi väl varandra, som dom flesta andra syskon. När vi blev äldre och vi flyttade ifrån vår trånga lägenhet fick vi varsit rum, men vi fortsatte retas och småbråka fram till för bara några år sedan. Nu är vi då femton och sjutton år gamla och bråkar i princip aldrig, och händer det är det bara småret över småsaker. Kort sagt kan jag väl säga att jag tycker om min bror.

Sen har vi min syster. Vi träffades första gången för ungefär tre år sedan. Vi började som vänner, och det har utvecklats till en så djup kärlek att vi nu benämner varandra syster. Vi har gått igenom ont och gott tillsammans, och vi står alltid vid varandras sida. (djupare info om henne finns under "min bästa vän")

Jah, det är mina syskon. En biologisk bror och en blodssyster.