Den som hittade på det här med 30 dagar har utelämnat halva meningen på det här ämnet. Jag vet inte vad mänskan menar med "en första" så jag överväger att helt enkelt bara hoppa vidare till nästa grej....

Meeen, nu när jag funderar lite så kanske man ska ta tyyp... En första vän? Ja. Det låter bra.

Jag har ett par barndomsvänner.

Först är det Anton och Jessica. Våra föräldrar var i samma föräldragrupp för förstagångsföräldrar och på den vägen är det. Vi umgicks jämt när vi var små, dock har jag inte träffat någon av dom på två och ett halvt år eller något åt det hållet.

Sen har jag en till, henne lärde jag känna i sexårs. Eller som alla envisas att kalla det "förskoleklass". Det har alltid varit och kommer alltid vara sexårs i mina ögon, oavsett vad dom så kallade vuxna säger att det heter.

I vilket fall som helst, där lärde jag känna en flicka vid namn Frida. Hon var verkligen min bästis, vi hängde ihop typ jämt, på skolan och på fritiden. Vi gick samma klass upp till trean, sen bodde vi i grannkvarteren till sexan och fortsatte umgås även efter jag flyttat. Dock blev det svårare att hålla kontakten och idag har vi ingen kontakt alls. Men jag skulle väl räkna henne som min första riktiga vän, för vi pratade verkligen om allt. Kommer ihåg en gång då jag följde med hennes familj till göteborg. Det var en underbar sommar som jag förmodligen aldrig kommer glömma.

Tack Frida för många fina år.

Idag (blir väl igår om man kollar på klockan och inser att den passerat midnatt) var jag och mina söta små vänner Johanna, Jojje och Nicole på the studio och blev sminkade och fotade. Vi var sist för dagen, så dom la ner ganska mycket tid på oss. Hon som sminkade mig sa det. "Jag hade aldrig lagt ner så här mycket tid om du varit mitt på dagen då det var som värst." Sen så bad hon att få använda mig i sin portfolio för jag är så totalt awesome. Fast nej. För att hon är så extremt awesome på att sminka och gjorde det fint på mig. Så blev hon glad för mitt enda krav var att inte se ut som alla andra och jag gav henne fria händer och hon hade all tid i världen. Det var fint.

Sen tyckte fotografen att jag var en naturbegåvning. Man kanske ska extraknäcka som modell? Nä. Dålig idé. Men hade nog varit kul.

I vilket fall, grymt härlig dag med er flickor!!! (och pojke, Filip följde med och tittade på också)

Här kommer den enda bilden jag köpte. Det var för dyrt att köpa fler.

Tyck vad ni vill, men jag blev nöjd.

Godnatt.