Sitter här och är galet irriterad på kommunen. Fick just ett samtal från där jag jobbade för någon månad sen och där jag nu sökt ett ungdomsjobb, för ingen har hört av sig och det börjar vara dags att börja jobba snart. Jag får höra att rektorn på den skolan fick namnen på dom som sökt i onsdags och har börjat kalla till intervjuer. Men mitt namn fanns inte med. Hon har till och med frågat efter var min ansökan tagit vägen.
Jag vet att dom vill ha tillbaka mig. Det har dom sagt. Jag kan redan jobbet, jag jobbar bra och jag kommer bra överens med den övriga personalen. Jag skulle bara behöva börja där jag slutade och behöver ingen inskolning då jag redan har stenkoll på vad som behöver göras och hur jag gör det. 
Nu sitter jag och väntar på att rekryteringsmänniskorna på kommunen ska komma tillbaka från lunch och se vad som har hänt. För jag har fått bekräftelsebrev på min ansökan och allt, jag borde få ett samtal när som helst om åtminstone en intervju, på en av dom två skolor jag sökt på. Rektorn ska också ringa och fråga var jag tog vägen. Hon vill ju ha tillbaka mig på jobbet. Är nästan tveksam till att det skulle bli så mycket intervjer om hon hade haft med mitt namn där. 

Jag blir så arg när det blir så här!! Jag känner mig utelämnad och ignorerad, fast det egentligen kan vara så enkelt att mitt namn fallit bort. Jag känner för att slå någon. Men det är nog ingen bra idé. Jag går och dricker en kopp te istället, och hittar på något att göra dom fyrtio minuter som är kvar tills dom kommer från lunch. 

Skål

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Imorse var jag glad trots att klockan ringde tjugo över sex. Äntligen var de två dygnen man måste vara hemma efter magsjuka över och jag skulle tillbaka till praktiken. Så taggad! När jag väntade på bussen började jag känna av kroppen, men tänkte att...

Termin tre på ämneslärarprogrammet på Göteborgs universitet innehåller en praktikperiod på en månad. Denna har just börjat, och dag två får jag självklart magsjuka, så igår kväll ville jag bara dö för magen var så urfuckad. Jag tillhör dock sorten so...

Det var över ett år sen jag skrev något senast, och jag insåg att jag har nog kanske saknat det lite, att skriva av mig.  Sist jag skrev hade jag ont och ångest, och det håller i sig. Men ångesten är inte över högskoleprovet längre, utan över kursl...

Senaste veckorna har jag antingen varit förkyld, haft mens, eller båda i kombination, kroppsvärken är verkligen i sitt ässe! Det känns inte helt okej faktiskt, men det är väl bara att stå ut och ta till alla huskurer som finns.  Försöker hitta det ...

Jag vill ha fler dagar som idag. Frukost innan tio efter att ha vaknat av mig själv, ut och promenera i solen, inse att ångesten är näst intill obefintlig idag, komma in och äta lunch vid typ halv två, träna programmet jag fått av sjukgymnasten, du...