Ny dag, nya utmaningar.

Dags att berätta om mina föräldrar.

Vi kan väl börja för 25 år sen, då dom träffades? Dom träffades på Framnäs som är typ en musikhögskola eller något åt det hållet. Min mor var då 20 och min far 18. Vet inte riktigt när dom förlovade sig, men jag vet att dom gjorde det i skottland. Åtta år efter dom träffades så föddes jag och två månader efter min födsel så gifte dom sig. Dom är gifta än idag och har alltså varit det i sjutton år.

Min älskade mor är lärare i engelska och även utbildad musiklärare. Då musiklektionerna tog kol på hennes öron *tinnitus* så fick hon sluta vara det. Hon sitter nu deltid på skolbiblioteket och deltid är hon engelsklärare.

Min kära far hade eget företag som gick i konkurs, han var sjukskriven i flera år men är nu tillbaka på fötterna igen. Nu för tiden jobbar han som instutitionstekniker på samma skola som jag går på. Även han är musiker och har spelat trumpet sen han var liten.
Konstigt att jag är musikbarn? Nej. Mina föräldrar träffades genom musiken så det kanske inte är så konstigt att hela min familj är musiker.

Mina föräldrar betyder sjukt mycket  för mig, och jag säger det till dom alldeles för sällan. Dom stöttar mig i allt och dom känns väldigt ofta mer som kompisar än som att dom är vuxna människor som har uppfostrat mig till den jag är idag.

Jag är extremt tacksam till mina föräldrar som är dom underbaraste som finns, även om dom (som alla andra) bara är jobbiga ibland. Men det får man leva med, det är för att dom älskar mig.

Så, tack för att ni finns, jag älskar er.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Imorse var jag glad trots att klockan ringde tjugo över sex. Äntligen var de två dygnen man måste vara hemma efter magsjuka över och jag skulle tillbaka till praktiken. Så taggad! När jag väntade på bussen började jag känna av kroppen, men tänkte att...

Termin tre på ämneslärarprogrammet på Göteborgs universitet innehåller en praktikperiod på en månad. Denna har just börjat, och dag två får jag självklart magsjuka, så igår kväll ville jag bara dö för magen var så urfuckad. Jag tillhör dock sorten so...

Det var över ett år sen jag skrev något senast, och jag insåg att jag har nog kanske saknat det lite, att skriva av mig.  Sist jag skrev hade jag ont och ångest, och det håller i sig. Men ångesten är inte över högskoleprovet längre, utan över kursl...

Senaste veckorna har jag antingen varit förkyld, haft mens, eller båda i kombination, kroppsvärken är verkligen i sitt ässe! Det känns inte helt okej faktiskt, men det är väl bara att stå ut och ta till alla huskurer som finns.  Försöker hitta det ...

Jag vill ha fler dagar som idag. Frukost innan tio efter att ha vaknat av mig själv, ut och promenera i solen, inse att ångesten är näst intill obefintlig idag, komma in och äta lunch vid typ halv två, träna programmet jag fått av sjukgymnasten, du...