Det finns ganska mycket som gör mig upprörd.

Men något av det jobbigaste som finns är dom som man tror att man kan lita på, men som sen visar sig vara idioter. Jag har gråtit över många sådana.

Något som är ännu värre och som gör att jag bara vill gå fram och slå till mänskan är föräldrar som plågar sina barn. Man kan se dom på stan, dom drar runt barnen som om dom vore dockor, skriker åt barnen, ger en örfil om skriket inte fungerar. Liksom, har dom hört talas om att be snällt? Och visst, man kan få låta bestämd, men att skrika? Och slåss? Det är fan inte okej på något sätt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Imorse var jag glad trots att klockan ringde tjugo över sex. Äntligen var de två dygnen man måste vara hemma efter magsjuka över och jag skulle tillbaka till praktiken. Så taggad! När jag väntade på bussen började jag känna av kroppen, men tänkte att...

Termin tre på ämneslärarprogrammet på Göteborgs universitet innehåller en praktikperiod på en månad. Denna har just börjat, och dag två får jag självklart magsjuka, så igår kväll ville jag bara dö för magen var så urfuckad. Jag tillhör dock sorten so...

Det var över ett år sen jag skrev något senast, och jag insåg att jag har nog kanske saknat det lite, att skriva av mig.  Sist jag skrev hade jag ont och ångest, och det håller i sig. Men ångesten är inte över högskoleprovet längre, utan över kursl...

Senaste veckorna har jag antingen varit förkyld, haft mens, eller båda i kombination, kroppsvärken är verkligen i sitt ässe! Det känns inte helt okej faktiskt, men det är väl bara att stå ut och ta till alla huskurer som finns.  Försöker hitta det ...

Jag vill ha fler dagar som idag. Frukost innan tio efter att ha vaknat av mig själv, ut och promenera i solen, inse att ångesten är näst intill obefintlig idag, komma in och äta lunch vid typ halv två, träna programmet jag fått av sjukgymnasten, du...