Hon kollar i spegeln och ser en halvvacker flicka, på väg att bli kvinna. Hon ser vissa likheter mellan flickan i spegeln och sig. Samma bruna ögon. Samma hårfärg. Samma håruppsättning som hon gjorde på morgonen. Samma kläder hon tog på sig. Samma mun, samma näsa.
Ändå är det inte som att det är sig själv hon ser. Det föreställer henne, men hon känner inte igen sig. Flickan i spegeln ser inte lycklig ut. Kan det bero på att den hon speglar inte känner igen henne?
Hon har tappat bort sig själv. Hon har varit tom ett bra tag nu. Hon känner sig ensam trots att det är massor av människor runt henne. Passar inte in. Klistrar på ett leende. Drar sig undan. Sitter helst i ett hörn, men försöker vara bland människor. Trots att det tar emot. Hur länge kommer leendet hålla? Hon vet inte. Förhoppningsvis tills hon går ut skolan. Hon har svårt att tro på det själv, men det är det enda hon har kvar.
Hon pratar i tredjeperson för att glömma att hon...
Är jag