Min underbaraste Anneli kom över igårkväll och höll mig sällskap. Hon tyckte inte jag skulle sova ensam. 

Vi satt och pratade och pratade och myste och pratade lite till. Om allt och inget. Kände verkligen att jag behövde det. Någon som bara kom över. 
Tack ni som sagt att bara jag säger till så kommer ni, men jag vill inte vara till besvär. Jag är en sån person. Jag säger inte till. 
Anneli och jag har känt varandra i cirka fem år nu, om jag minns rätt. Vi har inte träffats så jättemycket det senaste året, men med en äkta vän så gör det inget. Man ställer upp för varandra ändå. Jag räknar henne verkligen till en av mina absolut närmsta vänner. Jag känner att jag kan berätta allt för henne.
När hon liks var här så pratade vi lite om vad som händer framöver. Hon fyller arton och när hon gör det vill hon hemifrån så fort som möjligt, så vi ska försöka fixa så hon kan flytta in här. Sen ska hon med till stugan på sportlovet.
Så kommer vi troligast ha hela sommaren ihop också, det kommer bli helt underbart! Känner att jag är taggad på livet igen.

Bild 1; En bild på Anneli från jag kommer inte ihåg när, det är ett tag sen. Kanske ett år tillbaka?
Bild 2; 2009 tror jag det är, vi två hemma hos mig

Bild 3; En bild från natten

Bild 4; En underbar dag och natt hos Anneli, vi hade tränat och sen for vi till henne. Själva bilden är från en brygga vid nydala och vi sjöng och levde rövare tills det blev så mörkt att vi blev rädda för våldtäktsmän. Har även lagt in en liten text på den som jag verkligen tycker stämmer in på henne. Älskar dig Anneli!

Snodde ett par bilder från hennes blogg;

http://annelipersson.bloggplatsen.se/